En varm och vacker försommarkväll förra veckan hamnade jag på ett möte om Gotlands framtida jobb.
Eftersom IF Metall stod för inbjudan var det inte förvånande att diskussionen fick en viss slagsida åt industrihållet och att den mest långväga deltagaren var Anders Ferbe.
Det var han som fick träda in när Stefan Löfven blev partiordförande (S) förra året och måste lämna ordförandeskapet i IF Metall. IF står för övrigt för Industrifacket och är ingen idrottsförening som någon trodde.
Gotland ses vanligen inte som ett industrilän. Jordbruk och turism brukar framhållas som våra stora näringar men de omkring 2 000 industrianställda behöver bli fler om vi ska överleva. Mellan jordbruk och industri är dessutom det ömsesidiga beroendet starkt. Vi behöver både odla, föda upp och förädla.
Vi kan aldrig konkurrera med löneläget menade Anders Ferbe. Men pekade samtidigt på ett antal andra områden där industrinationen Sverige har starka fördelar. Arbetskraften är en. Kompetent, kunnig och pålitlig är den en tillgång i internationella sammanhang. Vi har råvaror som malm, skog och kalk och vi har en bra koppling mellan forskning och produktion.
Hur ska vi dra nytta av det på Gotland? Ska vi få råd med välfärd och utbildning i framtiden kan vi inte bortse från tillverkningsindustrin och alla de kringaktiviteter den ger upphov till.
Genom rationalisering sysselsätter industrin färre direkt men förblir en ryggrad i den svenska ekonomin. Under- och serviceleverantörer av verktyg, datasystem, företagshälsovård, revision, transporter, design och mycket annat ger också jobb och exporten står för halva bruttonationalprodukten.
Det finns många frågor som söker sitt svar när Gotland blickar framåt. Jag har svårt att tro att hela den gotländska kalkindustrin står och faller med Bungetäkten. Nordkalk har säkert en plan B. Det borde Region Gotland också ha.
Hur ska vi få våra många småföretag att växa? Enligt Sofia Wollmann, VD på Gotlands Näringslivs- och etableringsservice uppger många gotländska företag att största hindret för tillväxt är kompetensbrist. Det kan vi åtgärda.
Hur drar vi nytta av våra naturtillgångar på ett långsiktigt uthålligt sätt? Vilka planer finns i de företag som redan finns här och finns det angränsande näringar att sikta på? Vad ska vi marknadsföra och hur?
Vi har varit bra på att skriva strategier här på ön. Det finns inget självändamål i att gödsla med strategier. Men är det något vi borde satsa på är det framtidens jobb. Kanske är det dags för en industristrategi för Region Gotland?