LEDARE
Frågan om den framtida kalkbrytningen på Gotland är högaktuell och debatteras flitigt. I norra Sverige finns samma debatt och precis som på Gotland handlar det om riskerna med vatten och miljö. Dessutom oro för att gruvföretagen inte ska ha ekonomi att återställa miljön när brytningen avslutas.
I norr kallas all brytning av mineraler för gruvor, även om det numera oftast sker i dagbrott. Miljöproblem har alltid funnits kopplade till gruvdrift, men har genom senaste årens boom med utländska företag accelererat. Ett tydligt exempel är Northland Resources nyöppnade och omskrivna gruva i Kaunisvaara utanför Pajala. Ett gigantiskt dagbrott mitt i ödemarkens myrland, med den åtråvärda järnmalmen bara några meter under markytan.
Men ekonomin är svajig och frågan är: Kommer det att finnas ekonomi att ”städa upp” efter avslutad brytning? För som vid all mineralhantering är fyndigheterna ändliga och räcker i vissa fall bara tjugo år. Samhällen växer upp och efterlängtade jobb skapas, men sedan? Tjugo år är ett väldigt kort tidsperspektiv.
Många andra länder tar ut gruvskatt och i Australien är denna hela 30 procent! I Sverige behöver företagen bara betala en mineralersättning till staten på en halv promille av värdet på bruten malm. Marginellt, eftersom det 2012 endast inbringade en miljon kronor till statskassan. Därför inte så konstigt att fler och fler utländska företag i gruvbranschen börjar snegla på Sveriges mineraltillgångar.
Frågan om en svensk gruvskatt måste in på den politiska arenan. För den berör hela vårt land, framtidens brytningar kommer nämligen inte bara att ske i norr som många tycks tro. Och det är inte rimligt att utländska företag ska kunna bedriva något som ibland närmast liknar rovdrift utan att delar av vinsterna stannar kvar i vårt land. Och ett argument är att säkra ekonomin för framtida åtgärdande av eventuella miljöproblem.
Kanske är det som journalisten Magdalena Andersson säger i tidningen Journalisten efter en granskning av LKAB i Kiruna: ”Om LKAB vill tömma en sjö, så gör de det. Vill de starta en gruva så gör de det. Och många litar på att de gör rätt för sig. Nästan alla har en relation till LKAB och vill inte gärna bita den hand som föder en.”
Så problematiken jobben mot miljön vid mineralbrytning finns inte bara på Gotland.