Jan Björklund har besökt Israel och resonerat med premiärminister Benjamin Netanyahu och den palestinska presidenten Mahmoud Abbas kring den fortsatta ockupationen från israelernas sida av landområden som rätteligen tillhör det palestinska folket. Den israeliska stölden av mark med åtföljande israelisk bosättning på annans mark strider mot folkrätten. Något som folkpartiledaren följaktligen påpekade för Netanayhu. Slutliga och meningsfyllda fredsförhandlingar måste komma igång. Då behövs påtryckning från kanske främst FN:s sida.
Det måste därför sägas vara motsägelsefullt att ett svenskt liberalt parti med passiv acceptans godtar det fortsatta bekrigandet och ockupationen av palestinskt territorium. Och inte - som vore mest naturligt - som många andra länder inom FN acceptera Palestina som en fristående erkänd stat. Per Ahlmarks inflytande i Folkpartiet från förr borde vara undanstädat vid det här laget. Ett föga statsmannamässigt Ahlmarks "lycka till" klingar inte dagsfärskt precis. Än mindre ett Friggebo "We shall overcome"...
En majoritet finns i dag i riksdagen under förutsättning att Moderaterna kan bestämma sig på vilken fot de ska stå. Jag kan utan förbehåll hålla med dem som säger att det är inte en ockupationsmakt som ska styra svensk utrikespolitik. Israel är en demokratiskt styrd nation som i många avseenden ligger på framkant när det gäller såväl utbildning och forskning. Björklund hävdar efter sitt besök där att det i huvudsak är misstro parterna emellan och minnen av raketbeskjutningar, intifadan och annat som är det som hindrar meningsfyllda fredsförhandlingar. Men med den massiva cementmuren mot Palestina så tappade Israel omvärldens förtroende och framstår i dag tyvärr som en modern variant av Östtyskland. Med den skillnaden att man godtar att folket sipprar ut genom muren - men inte in.
Regeringen bör således snarast överväga ett erkännande av staten Palestina och verka för ett fullt upptagande i FN-gemenskapen. Det behövs kraftiga påtryckningar för att få Israel att dra sig tillbaka innanför sina legala gränser.
Med tanke på vad den israeliska religionen har fått utstå genom århundraden så är det ingen som missunnar dem ett eget land och frizon. Men då ska man hålla sig inom sina gränser och vara öppen för förhandlingar med sin omvärld. Utpressning genom tekniköverlägsenhet och expanderande ockupation av andra människors land och egendom urholkar enbart omvärldens förtroende ytterligare.
Slutligen - något komiskt i all bedrövelsen var att Jan Björklunds Säpo-livvakter fick ingripa och skydda honom från angrepp av judiska bosättare. Kanske inte så märkligt, men är avslöjande eftersom han påpekat att bosättningarna är olagliga enligt internationell vedertagen rätt. Dåligt samvete vid konfrontation av sanningar framkallar som bekant ofta aggressivitet.