Dags för kanonhistoria
Foto: Ingvar Karmhed / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Frågan berörde ändå något alla tyckare känner att de måste tycka om: skall det eller skall det inte finnas en norm inom litteraturen för vad som är högsta kvalitet? En måttstock av klassiker mot vilket allt annat skall mätas och vägas? Och, framför allt, en norm med vilken alla bör vara åtminstone ytligt bekanta.
Självklart, menar en del: för att kunna bilda sig uppfattningar och vara kritisk måste man vara just bildad. Självklart inte, menar andra och pekar på risken för inskränkthet och styrning av människors smak.
Vi kan vara ganska säkra på att en likadan debatt blossar upp rätt snart igen. För nu börjar liknande tankar kring historieundervisningen luftas.
Det finns åtminstone två problem med historieämnet i dag. Dels att det inte är ett obligatoriskt ämne, alltså kärnämne, i skolan. Men också att det i hög grad är upp till de enskilda lärarna att avgöra vad undervisningen skall gå ut på. Modern socialhistoria? Fornhistoria?
Antiken? Andra världskriget? Beror på lärarens kynne - eller ideologi. Och av samma anledning varierar uppfattningarna om huruvida eleverna faktiskt skall kunna något eller om de bara behöver "förstå" och få "perspektiv". Det är således en öppen fråga om en genomsnittlig svensk elev har ens basala historiska kunskaper.
Därför finns anledning att ge akt på den utredning i Danmark - samma land varifrån idén om en litteraturkanon hämtats - som nu lagt fram förslag om att införa en slags kanon för historieundervisningen. Det skall finnas vissa skeenden och händelser i dansk och internationell historia som alla elever skall kunna redogöra för när de lämnar grundskolan. Samma tanke som med ämnena matematik och språk.
Tämligen självklar och okomplicerad idé, kan tyckas. Men nu lever vi i en tid proppfull av ideologisk energi kring ting som dessa, och därför kan vi vänta oss minst lika vredgade protester från vänsterns dörrvakter som när litteraturkanon stod i debattcentrum.
Vi kommer få höra proffsigt upprörda politiker tala om "makt" och "nationalism" och hopsnörpta kulturdebattörer väsa fram ord som "etnocentrism" och "andrefiering". Och naturligtvis kommer skolminister Jan Björklund utmålas som en reaktionär buse, vars bakgrund som major på något sätt har att göra med det hela.
Men Björklund bör förstås strunta i det och lugnt låta upprätta en historiekanon. Som hans företrädare som partiledare Lars Leijonborg sade om kanondebatten sist: Om man inte var för idén från början blev man ju det efter att ha hört alla bisarra reaktioner!
Det är bara att komma ihåg vad som faktiskt är fallet: att hela idén i grunden är självklar.