I onsdags var det dags för den avslutande partiledardebatten i riksdagen.
Som vi börjat vänja oss vid måste Socialdemokraterna ställa upp med sin gruppledare i riksdagen i stället för partiledaren. Det är naturligtvis en nackdel, särskilt som statsminister Fredrik Reinfeldt vägrar att debattera med Stefan Löfven utanför riksdagen.
Men det är inte bara negativt. Mikael Damberg blir allt säkrare i rollen och det skadar inte att ha flera rutinerade talespersoner efter nästa val. För ett valresultat vi kan vara tvärsäkra på är att Stefan Löfven är riksdagsledamot nästa höst.
Det kan också vara en poäng att ha en partiledare som inte riskerar att bli utsliten till valrörelsen. Den som upprepar sig alltför ofta kan ha svårt att förnya sig och blir på det sättet mer ointressant. Det är väl precis den situationen Fredrik Reinfeldt hamnat i. Det är bra länge sedan han sa något nytt.
Nu väntar sig väl ingen några större nyheter så här i riksdagsårets slutminuter heller. De flesta argumenten är kända och så ska det naturligtvis vara när i stort sett alla politikområden gåtts igenom. I höst kommer det att tas nya tag. Förhoppningsvis kommer vi att märka av några redan i Almedalen.
Jag vet i alla fall ett par saker jag gärna skulle vilja höra. Från regeringen får det gärna komma förslag till nya kraftfulla åtgärder för att mota arbetslösheten. Från Socialdemokraterna skulle ett klart ställningstagande mot ett femte jobbskatteavdrag vara välkommet. Vill man öka köpkraften är det bra mycket effektivare att höja barnbidraget. Eller möjligen pensionerna.
Allra mest populärt skulle det förstås vara om Sverigedemokraterna gjorde ett uttalande av typen: Vi har haft fel, allt är inte invandringens fel.
Så här i avslutningstider kan man ändå få lov att glädja sig åt att vi befinner oss i ett land där vi bestämmer någorlunda själva. I Grekland har regeringen i sin strävan att uppfylla de internationella kraven på att avskeda statsanställda stängt sin motsvarighet till Sveriges Radio och Sveriges Television.
Det betyder att de enda oberoende etermedierna, det som brukar kallas public service, försvunnit. Hur kan det vara förenligt med demokratin? Varför säger inte EU, som tvingar fram nedskärningarna, nej?
Budgetsanering till priset av strypt offentlig debatt, det är inte värdigt Europa 2013.