Gotland, lördag. Medan valkommentarerna har stått som spön i backen har sommaren passat på att bjuda på en extra tack- och avskedsföreställning. Förutom alla analyser av det tveklöst komplicerade statsrättsliga läget har den gångna veckan bjudit på ljuvligt soliga dagar med mycket värme kvar och ändlöst vackra kvällar.
Efterdyningarna från det gotländska valet har varit ovanligt lugna eftersom det inte funnits utrymme för så många spekulationer. Nu när alla röster och alla kryss gåtts igenom flera gånger återstår väl bara frågan om Hannes Müller ska utmana sitt gamla parti och bli ersättarvilde i fullmäktige. När ni läser det här kan han mycket väl ha bestämt sig. Eller också har han inte alls gjort det, man vet aldrig med Hannes Müller.
Som regionrådet Hanna Westerén skriver nedan var den gotländska valrörelsen tämligen sansad. Frånsett ett irriterat fullmäktigemöte i våras har hela valåret kännetecknats av ett huvudsakligen gott humör också. När de tappade och vunna mandaten ska analyseras är det en faktor att ta med.
Jag tror inte att jag sett så många och så ivriga valarbetare för Socialdemokraterna någon valrörelse tidigare. Inte minst det unga inslaget var påfallande. Men också många pensionärer har synts till i valstugor och på väg till dörrknackning. Det går aldrig att veta hur ett val hade utfallit om inte om hade varit men jag tror att Christer Engelhardt har goda skäl för sitt tack här nedan, inte bara till väljarna utan också till alla valarbetare.
En plump i protokollet som jag fäste mig vid var en kommentar från Gustaf Hoffstedt i Radio Gotland i måndags. Han jämförde där Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna och hade, som han sa, samma grundläggande invändningar som gjorde ett samarbete uteslutet. Moderaterna val av samarbetspartners har jag just inga synpunkter på, det är likställandet med Sverigedemokraterna som haltar. Vänstern har förvisso ett förflutet som jag inte accepterar även om jag delat en hel del av deras åsikter genom åren. Men att jämställa dagens Vänsterparti med Sverigedemokraterna är ett övertramp som Gustaf Hoffstedt borde hålla sig för god för.
Det finns medlemmar i Vänsterpartiet som gett prov på uttryck att ta avstånd från. Men att döma ut hela partiet på grund av det är som att kalla Moderaterna för ett främlingsfientligt parti efter de beryktade valstugereportagen i valrörelsen 2002.
Vänstern kan säkert tala för sig själv men det är risk att vi grumlar sikten om vi sprider bannbullor runt om. Det finns bara ett parti i svensk politik som vill stänga landets gränser för krigens och totalitarismens offer.
Så är det dags att säga grattis till de nyvalda ledamöterna i Gotlands regionfullmäktige 2014-2018. Ett fullmäktige där alla partier utom två har balans mellan könen. Sverigedemokraterna och Folkpartiet drar ner snittet genom att ställa upp med hundra respektive sjuttiofem procent män på sina platser. Men det var ju inte oväntat.