Dålig kvalitet av rena principskäl
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det innebär precis vad det låter. När programmet produceras skall de anställda vara noga med att släcka ljusen i rum de inte är i, använda båda papperssidorna vid utskrift och bara anlita utsläppsfria cykelbud.
Hade det hela stannat där hade det inte handlat om något annat än en arbetsmiljöfråga som bara angick personalen. Men Babel har dessutom bestämt sig för att bojkotta flygfärder helt och hållet. Man skall bara åka tåg. Det blir förstås problem med de internationella uppdragen, men man hoppas på förståelse hos tittarna. Man har prövat videointervju, men den blev lite konstig. "Det låter burkigt och bildkvaliteten är inte den bästa", erkände Babels projektansvarige Johar Bendjelloul. Men räknar samtidigt - hur nu det är möjligt - med att tevetittarna inte skall märka att programmet blivit miljövänligt.
Att Sverige släpper ut växthusgaser i atmosfären är inte bra. Det är inte bra att något land gör det. Men det finns ändå proportioner. Det svenska bidraget till de sammanlagda globala utsläppen är oerhört litet. Problemen finns vid ett nyktert beskådande inte hos oss utan i Kina och USA. Och det betyder inte att man skall strunta i de svenska utsläppen, men när fokus går från den nationella nivån ner till enskilda teveredaktioner, då har sinnet för proportioner definitivt försvunnit.
Antingen har man på Babels redaktion kollektivt förlorat sinnet för proportioner, vilket kan synas bestickande för en grupp som så tydligt gör anspråk på intellektualism. Eller så har man sett möjlighet att ge spelrum åt sin pretentiösa sida, vilket ju kan få rätt drastiska konsekvenser för ett vänsterpräglat kulturprogram. I alla händelser är det ett illavarslande tecken att förment seriösa medieredaktioner tycker det är helt okej att sända blurriga reportage med hänvisning till miljön.
Bendjelloul tog sig för att läsa på om klimatet och fick av det en "nästan religiös upplevelse", berättar han. Frågan är om det där "nästan" verkligen är befogat. Frågan är om det inte är just en förträngd religiositet som får sitt utlopp i den besatta ambitionen att vara klimatsmart; att inrätta sitt leverne under ett högre mål, hur små - eller obefintliga - de reella konsekvenserna än är av ens handlande, som ju därför får en mer sakral än jordisk prägel över sig.
De som upplever samma "nästan"-religiösa förhållande till klimatfrågan kommer säkert att titta på de där suddiga intervjuerna på Babel av ren princip. Men alla andra licensbetalare?