Dålig svensk tradition
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är den moderate ledamoten av konstitutionsutskottet (KU) Henrik von Sydow som i en studie av detta har satt fingret på en av det svenska samhällets ömmaste punkter: vår bristande känsla för konstitutionalism, hur makten skall fördelas.
Problemet här är inte främst att ett antal domare som har andra karriärvägar än regeringskansliet skulle vara diskriminerade. Problemet är långt värre än så. Det handlar om konstitutionell rättssäkerhet. Domarna, som har att ta ställning till och ibland göra tummen ned för principiellt viktiga lagar och rättsfall, har ju själva varit med om att utarbeta texternas tillkomst.
Kan man då tala om en oberoende rättslig prövning? Ja, på papperet. Men i verkligheten är det förstås annorlunda. Under sina år i departementskorridorerna har domarna naturligtvis fostras in i en kollegialitet med det statsväsende de är satta att bevaka. Det handlar om vad som "sitter i väggarna", de tysta förväntningarna om att de skall dela de värderingar, den verklighetsuppfattning och uppfatta de tusentals underförstådda små nyanser som kommer till uttryck i lagtexter och förarbeten.
Ingen har förstås suttit och tänkt ut att det skall vara på det sättet. Det är svensk statstradition som kommer till uttryck i detta, den sämre sidan av den. Det är den tradition enligt vilken staten är det enda maktcentrat och sådant som universitet, kyrka och just rättsväsende enbart är understödjande enheter och inte balanserande i något avgörande avseende. Det är i ett sådant perspektiv det är passande och praktiskt att rekrytera domare inifrån regeringskansliet. Till och med naturligt: det är ju en och samma statsapparat
Högsta domstolens ordförande Johan Munck tror säkert fullt och fast på det han säger när han hävdar att den nuvarande ordningen inte är något problem och att det räcker med goda rutiner för det fall då någon skulle stöta på en lag denne själv varit med om att skriva. Men det är beklämmande att den person som egentligen borde vara den förste att bejaka von Sydows poäng istället träder fram som den främste representanten för problemet.
henrik von Sydow sitter även i grundlagsutredningen. Förhoppningsvis kommer därifrån starten till reformer. För den kommer inte komma inifrån.