En före detta indisk diplomat liknade en gång relationerna mellan Indien och Pakistan vid att behandla två patienter vars enda åkomma är att de är allergiska mot varandra. Det samma kan med visst fog sägas även om Israel och Palestina, de enorma skillnader som kännetecknar de båda konflikterna till trots.
När FN:s generalförsamling öppnar den 20 september hoppas Palestina att bli erkända som en stat och fullvärdiga medlemmar av FN. I går träffades även EU:s utrikesministrar i Polen för att bland annat diskutera just detta. I såväl tidningar som på internet har debatten frodats åtminstone vad gäller dess omfattning.
En vanlig uppfattning är att Sverige bör stödja Palestiniernas ansökan. Det främsta argumentet för detta är att det vore "rätt". Det kan visserligen betyda olika saker, ha en moralisk innebörd och så vidare, men i fråga om internationella relationer är det att föredra om "rätt" innebär att ett agerande överensstämmer med folkrätten. Annars finns det väldigt få anledningar att ha någon internationell rätt alls.
Därför är Göran Lyséns, professor emeritus i folkrätt, artikel på sidan Newsmill.se ett uppfriskande inslag i debatten. Han förklarar helt enkelt att det, juridiskt, inte finns någon palestinsk stat att erkänna. Han har dessutom rätt. Ett problem inom folkrätten är dock att den är svår att skilja från internationell politik. De är ett olösligt par.
Något som är populärt i debatten är att åberopa diverse resolutioner från FN:s generalförsamling och påstå att Israel bryter mot dessa. Generalförsamlingens resolutioner är dock juridiskt icke-bindande och många gånger motstridiga beroende på det politiska klimatet under vilket de tillkom. Flera av dessa resolutioner på området påtalar dock vikten av att konflikten mellan Israel och Palestina löses av de båda parterna tillsammans, inte av den enas eget agerande. I det ljuset ter det sig märkligt att erkänna Palestina som en stat över huvudet på Israel.
Att dessutom göra Palestina till en fullvärdig medlem av FN vore strikt osmakligt. Palestina styrs av Fatah och Hamas. Den senare organisationen har som uttalat mål att förinta Israel och de arbetar aktivt för att uppnå detta mål. FN är enligt stadgans fjärde artikel öppen för alla fredsälskande folk. Så länge Hamas styr Palestina kan de omöjligen betecknas som detta.
Konflikten mellan Israel och Palestina är oerhört destruktiv och i behov av framsteg. Det här vore dock fel väg att gå. För fred krävs ett mer långsiktigt förhållningssätt.