Den genomgång av regeringens arbetsskapande åtgärder som Dagens Nyheter redovisade i går är ingen uppmuntrande läsning.
De elva åtgärderna som bedömts är jobbskatteavdrag, sänkt krogmoms, nystartjobb, differentierad a-kasseavgift, jobbgaranti och sänkt arbetsgivaravgift för unga, jobb- och utvecklingsgaranti, jobbcoacher, RUT-avdrag, etableringsreform för nyanlända flyktingar och kulturarvslyftet. Effekten av åtgärderna har beskrivits som osäker, ingen mätbar, marginell, mycket liten och liknande i sju fall. För jobbskatteavdraget med tillägg: ”osäker, men sannolikt positiv”. Endast nystartsjobben och RUT-avdraget bedöms verkligen ha gett fler jobb. Två åtgärder bedöms som fiasko.
Ingen regering kan kommendera fram en bra arbetsmarknad, i alla fall inte i vårt demokratiska samhällssystem. Det som kan göras är att skapa förutsättningar och ge stimulanser. Offentliga investeringar inom till exempel utbildning och infrastruktur ger både arbeten och andra samhällsvinster.
För att kunna kombinera bra och effektiva åtgärder behövs en bra kunskap om och kontakt med arbetsmarknaden och dess parter. Socialdemokratin har uppenbarligen helt rätt person i ledningen i det här läget. Ingen svensk partiledare har idag bättre förankring på arbetsmarknaden än Stefan Löfven.
De båda av regeringens jobbskapande åtgärder som i DN:s genomgång betecknas som fiaskon har båda viss Gotlandsanknytning. Den ena är det kulturarvslyft som moderate riksdagsledamoten Gustaf Hoffstedt hoppades så mycket på, och som med en annan utformning kunde varit till stor nytta på ön.
Den andra är den differentierade arbetslöshetsavgiften som straffade alla som begått misstaget att välja ett jobb där arbetslöshetsrisken är stor. Det gäller bland annat alla de restauranganställda som är en förutsättning för vår besöksindustri och som betalar mer än 400 kronor per månad för att de ställer upp på det.
Om meningen med den höga avgiften var att man skulle välja andra jobb skulle de restauranger som Gotland och Visby är kända för riskera att stå utan arbetskraft till nästa högsäsong. Dessutom fungerar höga a-kasseavgifter för den som går från arbetslöshet till jobb som ett omvänt jobbskatteavdrag.
Det är fel att anklaga Alliansregeringen för att den försöker bekämpa arbetslösheten. Även en S-ledd ministär hade gjort mindre lyckade satsningar. Det bekymmersamma är att så mycket blir så fel och att man halstarrigt fortsätter hålla fast vid ineffektiva åtgärder och felaktiga prognoser. Det har varken Sverige eller de arbetslösa råd med.