KÖPENHAMN. Den socialdemokratiskt ledda regering som Danmark fick 2011 var den yngsta i Europa, med en medelålder på under 43 år (Estland hade den näst yngsta).
Statsminister Helle Thorning-Schmidt hyllades för att hon vågade omge sig med så många unga ministrar. Till exempel var skatteministern, Thor Møger Pedersen (Socialistiskt Folkeparti), blott 26 år gammal då han tillträdde. Danmarks genom tiderna yngsta statsråd. En ung broiler som redan då hade tio år inom politiken bakom sig.
Men han var också den första som fick sparken. Då Socialisiskt Folkeparti (SF) fick en ny partiordförande för någon månad sdan åkte Møger Pedersen ut med huvudet före.
Han ersattes av en av dansk politisk verkliga veteraner, den 62-årige Holger K. Nielsen. Och som om detta inte var nog tvingades kulturministern Uffe Elbæk, 58 (Radikale Venstre) för en månad sedan att avgå – och hans ersättare blev en ännu äldre trotjänare, Marianne Jelved, 68 – i Danmark känd som "tanten med handväskan".
Och därmed miste den danska regeringen sin placering som Europas yngsta.
Vad kan man då dra för slutsatser av detta? Ja, i Thor Møger Pedersens fall kan man konstatera att han försökte kompensera sin bristande erfarenhet med arrogans och stöddighet. Han var helt enkelt inte uppgiften mogen och det var ett misstag av statsministern att utnämna honom, alldeles särskilt som just skatteministerposten räknas till de tunga.
Kulturministen, Uffe Elbæk, var en ny slags politiker – tidigare chef för Kaos-piloterna, alternativ på alla sätt och vis och vid utnämningen inte ägare av en kostym. Hans fall blev att han gynnade sin partners verksamhet (en slags cirkusskola) genom att förlägga många, för skattebetalarna, dyra sammankomster där.
Elbæks efterträdare, Marianne Jelved, är en vasstungad dam och många ser med skräckblandad förtjusning fram emot kommande strider med Dansk Folkepartis Pia Kjærsgaard som blivit sitt partits "värdetalesman", efter att hon avgått som ordförande.
Helle Thorning Schmidt lyckades alltså inte sy ihop ett lag som höll särskilt länge. Nu har hon tvingats vända sig till veteranerna och vädja om deras hjälp.
Ålder är en sak, men hur är det med kön? I dansk politik fokuseras just nu en del på genusfrågan eftersom hela regeringssidan (inklusive stödparti) leds av kvinnor medan den blå oppositionens ledare alla är män.
När nästa val kommer (senast om tre år) blir det alltså en kamp i Danmark mellan röda kvinnor och blå män. Förmodligen är detta en större spektakulär fråga för medierna än för väljarna. Tiden då kvinliga politiker ansågs stå för mer mjuka värderingar är förbi – i dag slåss alla med en ekonomisk verklighet där det krävs hårda nypor.
Mer intressant är vad som kommer att hända med statsminister Helle Thorning-Schmidt. Hennes företrädare på posten, liberale Anders Fogh Rasmussen, arbetade stenhårt för Danmark i nio år – och först under det tionde började han se sig om efter en internationell reträttpost (han blev generalsekretare i Nato).
Thorning Schmidt däremot sägs redan snegla på en karriär utanför hemlandet. Hon trivs alla bäst med kindpussandet på de bonade golven i Bryssel, Paris och London (där hon har en lägenhet) och verkar mest se möten med besvärliga danska arbetare och tjänstemän som ett nödvändigt ont i vardagen.
Ett inte allt för djärvt antagande är att Thorning Schmidt inte blir en lika länge sittande statsminister som sin företrädare.