KÖPENHAMN.
Jag har upplevt min hittills mest dramatiska dag som mångårig bevakare av dansk politik. På torsdagen sprack den socialdemokratiskt ledda regeringen. Ett av de tre koalitionspartierna, Socialistisk Folkeparti (SF), lämnade regeringen och gav därmed statsminister Helle Thorning-Schmidt uppgiften att snabbt hitta sex nya ministrar.
SF, som nu ligger i ruiner, är ett vänsterparti med lite lite miljötouch. I regeringen, som också består av socialdemokraterna och Radikale Venstre (mittenparti), har SF varit ett socialistiskt alibi. Ja, det var i alla fall meningen då regeringen bildades efter valet 2011. Men så har det inte blivit. Visst har SF då och då sprattlat till men de två andra partierna har kört över socialisterna och föredragit att träffa överenskommelser med den borgerliga oppositionen.
I veckan rann bägaren över. SF:s "bagland" (gräsrötterna) fick nog och gjorde offentligt uppror mot partiledningen och ordföranden, socialminister Annette Vilhelmsen. Droppen – ja, det var att regeringen (stödd av oppositionen) ville sälja en stor post aktier i det statsägda Dong Energy till en omstridd amerikansk investeringsbank, Goldman Sachs. SF:s ledning (i första hand ministrarna) sa okey – men det accepterade inte en majoritet i partiet. Det blev palatsrevolution och en rad ledande företrädare (utanför regeringen) hotade med avgång, revolution och det som är ännu värre.
När Socialistisk Folkeparti (för första gången) kom med i en regering (2011) var det en förment stor dag för vänstern i Danmark. Nu skulle det visas 1) att ett vänsterparti var regeringsdugligt, 2) att det dessutom kunde styra regeringen i socialistisk riktning.
Det slutade, kan man nu se, i kaos och katastrof.
Jag vet att det i Sverige spekuleras i om Vänsterpartiet kan få plas i en eventuellt socialdemokratiskt ledd regering efter nästa val.
Experimentet i Danmark manar inte till efterföljd.
Socialistisk Folkeparti har agerat omoget och visat sig sakna förmåga att ta reellt politiskt ansvar. Och jag är övertygad om att statsminister Helle Thorning-Schmidt i sin kammare drar en lättnadens suck över att nu befrias från den socialistiska bördan.
Utåt sett beklagar hon förstås SF:s reträtt och det ser ju också väldigt illa ut att hon inte lyckats hålla ihop regeringen. Men samtidigt har det varit besvärligt att försöka hålla SF på gott humör samtidigt som det politiska förnuftet sagt att det bästa i många fall varit att träffa överenskommelser med de borgerliga partierna. Nu blir de interna stridigheterna i regeringen färre och möjligheterna att göra upp till höger och vänster (när det blir nödvändigt) lättare.
Men det blir förstås också andra problem för regeringen. Oppositionen kommer med förnyad kraft att leta efter sprickor som kan tvinga Helle Thorning-Schmidt att utlysa nyval (i Danmark har statsministern suverän makt att bestämma när ett val ska hållas – inom mandatperoden).
Vi kan se fram emot en dramatisk vår i dansk politik.