LIBERAL KOMMENTAR
Det brukar heta att det viktigaste är att delta. Söndagens partiledardebatt i SVT:s Agenda blev ett undantag: När sju av åtta debattörer är män bekräftas några obekväma sanningar om vårt samhälle. Det var lätt att tänka på Feministiskt initiativ när jämställdheten inte ens fick tre minuter av nästan två timmars debatt. Med ett väljarstöd på 3,2 procent i helgens Sifo-mätning kan blotta åsynen av sju partiledare i slips bli den enskilda faktor som knuffar Fi till Europaparlamentet.
Om Gudrun Schyman blev partiledardebattens oväntade vinnare, var förlorarna desto fler. Supervalåret 2014 befinner sig den svenska politiken i ett pausläge. Allianspartierna är överens om att inte utlova några stora reformer och prioriterar hushållning med statens finanser. Den rödgröna oppositionen säger sig prioritera reformer, men kommer inte överens om finansieringen.
Båda blocken skulle behöva en aning mer självförtroende. Allianspartierna, som sedan 2006 har infört fem jobbskatteavdrag och samtidigt förstärkt välfärden med hjälp av skatteintäkterna från 250 000 fler sysselsatta, var onödigt defensiva i den så viktiga sysselsättningsdebatten.
Oppositionens svaga punkt är finansieringsoredan. Socialdemokraterna vill trappa ner jobbskatteavdraget för dem med löner på 60 000 kronor i månaden, Miljöpartiet från 40 000 och Vänsterpartiet från 30 000. Skillnaden i föreslagna skattehöjningar mellan S och V:s skuggbudgetar är drygt 75 miljarder kronor. Vi talar alltså inte om någon samlad opposition, utan om tre rödgröna oppositionspartier. I slutet av debatten gjorde Stefan Löfven – som under kvällen sträckte ut så många händer till Folkpartiet och Centern att han måste ha fått träningsvärk – en poäng av att han som facklig förhandlare lärt sig att problem bara kan lösas om analysen kommer först.
Väljarnas analys av partiledardebatten bör vara att S, MP och V förblir splittrade i avgörande skatte-, försvars-, migrations-, skol- och energifrågor. Stundtals möts de rödgröna i enskilda sakfrågor, som till exempel behovet av ett höjt tak i a-kassan, men de stora penseldragen målas i olika färger.
Kombinationen av en splittrad opposition och en passiv regering är en optimal grogrund för populism. Agendas partiledardebatt var ingen fredad zon. Debatten om vinster i välfärden byggde på ett felaktigt motsatsförhållande mellan vinstintresse och verksamhetsutveckling, medan EU:s fria rörlighet nästan uteslutande behandlades som ett problem. Lyckligtvis blixtrade Fredrik Reinfeldt till och fällde kvällens bästa replik om värdet av öppna gränser, när EU:s fria rörlighet ifrågasattes. Därmed stod han upp för den individuella frihet som S bara omfamnar i teorin.