Det fanns en tid då ungar livade upp grannskapet med att springa runt och leka indianer och cowboys eller krig. Visserligen fanns det föräldrar som sa ifrån och inte lät sina barn, i praktiken främst pojkar, leka med leksaksvapen, men de flesta gav efter.
I dag ser det inte riktigt ut så, striderna har flyttat från bostadsområdenas gårdar in i den digitala världen. I dag är det vanligare att barnen sitter i soffan och styr en gubbe som springer omkring och skjuter på allt från monster till människor. Inte heller går dagens barn ut i skogen och bygger kojor tillsammans i samma utsträckning som tidigare. Istället bygger de sina egna världar på internet.
Det betyder dock inte att lekens sociala roll försvunnit. För även om lekandet framför dator och tv-spel till viss del sker individuellt, är det också mycket som sker i samspel med andra. Dessa andra behöver inte finnas i närheten, utan kan finnas över hela världen. Tillsammans bekämpar man monster, bygger upp byar och utforskar världar. Kommunikationen kan ske på olika sätt, men det man gör gör man tillsammans.
När vi lägger framtidspusslet, där vi försöker förstå vilka krav som framtiden ställer på oss i dag, är detta en pusselbit. Hur kommer en generation som växt upp med samarbete utan att behöva träffas påverka framtidens arbetsliv?
Vi ser också en annan trend i dagens samhälle. Allt fler varor kan köpas utan att man behöver besöka en affär eller ens prata med en människa. SJ har till exempel stängt stora delar av sin försäljningsorganisation genom att lägga ner alla utom en handfull SJ-butiker. Trenden är också tydlig när det gäller musik, film och litteratur, där det inte längre ens är nödvändigt att leverera ett paket. Varan eller tjänsten konsumeras direkt via strömmande internet eller nedladdat. Även när det gäller mer handfasta produkter som kläder, ökar internetförsäljningen. Även denna utveckling påverkar naturligtvis hur framtidens samhälle kan komma att gestalta sig.
I dag planerar vi för växande storstäder, ökat resande, mer pendlande och stora köpcentra i utkanten av de stora tätorterna. Men med den utveckling vi ser är det långtifrån självklart att vi tolkar samhällets framtida behov rätt.
När vi inte längre vill eller behöver besöka en affär kommer vi då verkligen behöva dessa stora handelscentra eller kommer de att bli monument över en svunnen ekonomisk epok? Behovet av att alla varje dag ska samlas på samma kontor kommer att minska. Därmed minskar också behovet av daglig pendling, vilket kommer att lätta på behoven att bygga ut vägar och järnvägar. Det kan också bli så att utvecklingen går ännu längre, att allt mer av det sociala samspelet sker utan ett fysiskt personligt möte. Det kan då innebära att fördelen med att bo i en av de stora städerna, där man kan möta många människor att samspela med, minskar. Då spelar det inte längre så stor roll om man har sin bas i New York, Stockholm eller Järpen. Det skulle lägga grunden för att vi på allvar skulle kunna börja diskutera ”peak city”, det vill säga att den tidpunkt då stortstäderna slutar att växa.