De bägge lärarfacken drog under våren i gång en kampanj med målet att lärarnas ingångslöner måste höjas med
10 000 i månaden. Utbildningsminister Jan Björklund har, med rätta, hållit sig avvaktande och bollat över frågan till kommunerna. Skolan är ett kommunalt ansvar.
Lite oväntat kan löneuppropet få draghjälp från - Norge.
Enligt Håkan Carlsson, pressansvarig vid Lärarförbundet har norska kommuner börjat rekrytera direkt vid svenska lärarhögskolor. Störst kan lärarflykten bli vid gränskommuner. I Årjängs kommun i Värmlands län uppger åtta av tio förskollärare och sex av tio grundskolelärare att de skulle kunna tänka sig att arbeta i Norge. Och i grannlandet tjänar lärarna, just det, mellan 10 000 och 15 000 kronor mer i månaden.
Kommunalrådet i Årjäng, Katarina Johannesson (C), menar att kommunen aldrig kan tävla med lärarlönerna i Norge och inte heller kan "gå i bräschen för lärarlönerna". Det finns inget som hindrar enskilda kommuner att höja lärarlönerna kraftigt, men det kommer att kosta och det måste ske på bekostnad av annan verksamhet. I det läget är det bekvämare att ropa på statliga bidrag och nationella satsningar, trots att det är kommunalskatten som ska finansiera skolan.
Det är fullt förståeligt att prioritera till exempel satsningar på äldreomsorg framför höjda lärarlöner, men i så fall ska man inte samma andetag haspla ur sig floskler om att man "satsar på skolan". De svenska kommunalråden vill både ha och äta kakan. Därför låtsas de att problemet är olösligt. Det är det inte. Lärarlönerna kan höjas, men det kommer att kosta.