Regeringen har antagit en politik för folkrörelserna och föreningslivet (det civila samhället) där man bland annat skriver att man ska stärka civilsamhället som röstbärare och opinionsbildare.
De har till och med tryckt upp bokmärken med texten att man vill: "stärka förutsättningarna för det civila samhället att bidra till samhällsutvecklingen och välfärden både som röstbärare och opinionsbildare".
Men i praktiken gör man precis tvärtom. Biståndsorganisationer får inte längre informationsbidrag för att opinionsbilda i Sverige, ett tydligt besked om att opinionsbildning inte är prioriterat, kanske för att biståndsorganisationer ofta kritiserat regeringen. När man införde avdragsrätten för gåvor till idéburna organisationer undantogs alla organisationer som inte sysslar med "hjälpverksamhet". Inte minst KD argumenterade specifikt för att röstbärande verksamhet inte skulle gynnas. Kanske för att man ser fackförbunden som ett hot.
Samtidigt blir det i föreningsbidragen allt större fokus på bidrag till projekt, där bidragen styr organisationernas verksamhet, istället för organisationsbidrag där medlemmarna kan välja hur man ska använda pengarna.
På punkt efter punkt säger regeringen en sak och gör en annan. Det är ett skäl till att jag vill byta regering.