Eva Bofride är den tredje september onödigt övertydlig när hon undrar om hela lönen ska gå direkt till statskassan. Om jag ska vara lika övertydlig som Eva Bofride är, får jag väl undra om vi ska avskaffa skattesystemet helt och enbart betala samhällsservice med avgifter? Men så menar naturligtvis inte Bofride.
Men man kan inte slå sig för bröstet och skryta med att man sänkt eller låtit bli att höja skatten, när man med andra handen höjer avgifter på annan samhällsservice. Att vi trots allt har avgifter på en del av samhällsservicen beror på att vi inte kan ha allt för högt skattetryck.
Men vi kan inte heller ha för lågt skattetryck för det skulle drabba de med lägst inkomst mest och de börjar bli många, sjuka, arbetslösa, stora pensionärsgrupper med mera.
Balans
Det gäller därför att hitta en balans mellan dem som vill skattesänka och dem som vill ha mer och bättre samhällsservice. Där går den stora skiljelinjen mellan de borgerliga och Socialdemokraterna. Det är något vi har sett under de senaste sju åren, med flera jobbskatteavdrag som har bekostats med lägre och sämre skyddsnät för dem som står utanför arbetsmarknaden. Utförsäkringar, sämre a-kassa, Fas 3 och att man inte kan vara sjuk mer än ett år är innan man åker ur systemet är sådana försämringar.
Det finns mycket mer som har fått förfalla eller försämrats. Hemtjänsten hinner inte längre med att prata med de gamla. Skolhus som förfaller som vårt eget sorgebarn Säveskolan.
Solidariskt system
Det solidariska skattesystemet kom till för att jämna ut inkomstskillnader och orättvisor, för att även en fattig skulle ha råd med skolgång och läkare.
För att ett jämställt samhälle är bättre än ett där det finns en grupp mycket rika och en stor grupp fattiga. Där alla drar sitt strå till stacken, betalar sin del och har råd att konsumera och därmed gynnar företag som kan producera mer och anställa fler.
Det verkar man ha glömt bort på sina håll idag. Bara jag får mitt får de andra sköta sitt, verkar en del tänka. Vad spelar då en avgiftshöjning för roll? Jag har inga barn i förskolan eller äter skollunch.
Saknas pengar
Vi kan tyvärr inte låta skatten betala all samhällsservice. Tandläkaren är ett sådant exempel som till större delen borde gå via skatten, precis som läkarbesöket gör. Nu saknas det pengar till sådant och det får vi stå ut med.
Men säg inte att en avgiftshöjning inte är en smygskattehöjning. För betalar vi inte via skattsedeln får vi göra det via vår egen plånbok.
Det finns inga gratisluncher, inte ens på gymnasieskolan. Antingen betalar vi den via skatten eller vår egen plånbok.
För den som har fått jobbskatteavdrag kanske det inte spelar så stor roll att en avgift smygskattehöjs. Men för ungefär en miljon svenskar som har ont om kronor kan det bli väldigt kostsamt.