Det är synd att Eva Bofride inte vill diskutera det jag reagerade på i hennes ledare 28 augusti:
”Avgifter av olika slag benämns ofta som ”dold skatt” och med detta skulle det alltså vara något fult och nästan att luras. Sanningen är att man betalar för en tjänst, en tjänst som samhället bestämt ska vara subventionerad med skattepengar. Det kan förvisso tolkas som att man betalar två gånger men skillnaden är att skatt betalar alla medan avgiften är knuten till att man faktiskt använder en tjänst.”
Bofride menar att jag använder tolkningsföreträde för hennes åsikter. Det behöver jag inte, det står i klartext i hennes ledare vad hon menar.
Jag hävdar att avgiftshöjningar är dold skatt, vilket hon skriver att det inte är. Eva Bofride använder sig själv av sitt tolkningsföreträde den 3 september:
”Fast det kanske är så att han anser att det är statens ansvar att fullt ut betala för hushållens barnomsorg.” Något som jag inte med ett ord har berört. Dessutom fortsätter hon med sitt tolkningsföreträde om barnomsorgen även i ledaren den 5 september. Missförstånd eller medveten feltolkning?
Hon skriver också att jag missat den centrala delen i hennes resonemang. Jag vet inte om Bofride bara snabbläste min artikel och missade avsnittet där jag bland annat skriver:
”Vi kan tyvärr inte låta skatten betala all samhällsservice. Tandläkaren är ett sådant exempel som till större delen borde gå via skatten, precis som läkarbesöket gör. Nu saknas det pengar till sådant och det får vi stå ut med.”
Det finns stora problem att få ekonomin att gå ihop framöver oavsett regering. Ska vi skära ner på viss nödvändig verksamhet eller ta bort det femte jobbskatteavdraget om det införs?
Jag hoppas att Stefan Löfven gör som många av hans väljare tycker, tar bort det femte orättvisa jobbskatteavdraget.
Bofride vill bara diskutera en eventuell avgiftshöjning av barnomsorgen. Jag tycker frågan ska diskuteras mer generellt. För avgiftshöjningar drabbar oftast dem som har det sämst. Och i den gruppen är det många ensamstående mammor.
Skattesänkningar gynnar vita medelålders män mest, avgiftshöjningar drabbar ofta ensamstående mammor hårdast. Det måste vara svårt att försvara en politik som satt skattesänkningar i första rummet och som ofta betalas med avgiftshöjningar.
Det är synd att Eva Bofride väljer pajkastning när vi istället kunde slå fast att vi helt enkelt har olika uppfattningar om avgifter.