Det är inte bara den gotländska naturen som är ovanligt eldfängd för tillfället. I förra veckan blossade en debatt om Gotlands företagsklimat plötsligt upp och den härjar ännu. Det började som en debatt kring hur kommunen förfarit vid försäljningar av campingplatser, och om hur länsstyrelsen upphävt tillfälliga bygglov för så kallade villavagnar vid Snäcks camping.
Debatten behövs. Det är uppenbart att det bakom ytan, bakom allt fagert tal om vikten av ett gott företagsklimat, finns en betydande oenighet om vad ett gott företagsklimat är. Men det är också tyvärr en debatt som tenderat att urarta. Den bolmar lika svart och ogenomtränglig som från branden på tippen i Dalhem. Sikten är så dålig att det verkar egendomligt svårt att förmedla ett budskap som innehåller nyanser. Olyckligt nog har den i hög utsträckning kommit att handla om Pigge Werkelin, och i mindre utsträckning om de kommunledningar, dagens borgerliga och gårdagens socialdemokratiska, som varit ansvariga för de uppmärksammade besluten.
Det är just därför att Gotland behöver fler entreprenörer, fler som tror på framtiden, som vi behöver enas om framtidens spelregler på Gotland.
Vad kan man dra för lärdom av det som inträffat, nu när de tätaste molnen (håll tummarna) börjar skingras? Två lärospån är:
För det första: Om kommunen vill agera smidigare och korta handläggningstiderna så är det bättre att använda den juridiska sakkunskapen än att ignorera den. Det går inte snabbt när genvägen leder raka spåret in i en återvändsgränd.
För det andra: Att kommunen gör affärer förbättrar i sig inte företagsklimatet. Det är ännu viktigare hur kommunen går tillväga. Det är inte bara köparen som skall vara nöjd. Kommunen äger inte tillräckligt mycket mark för att försäljningsvägen övertyga varje företagare om att företagsklimatet är gott.
Det är min förhoppning att debatter som denna kan leda till ett större samförstånd. Därför oroar det mig att kommunala företrädare verkar så obenägna att idka självkritik. Hur kan man bli bättre om man aldrig gör något fel?