I fredagens Gotlänningen förefaller Eva Bofride vara märkligt irriterad över mitt stillsamma påpekande från dagen innan att hon, i sin egenskap av ledarskribent som har att ge ett Centerperspektiv på samhällsfrågorna, försvarar partiledaren Annie Lööf.
Varken Bofride eller Ulla Pettersson på denna sida är några betonghäckar, som slaviskt följer partilinjen. Båda har haft och har synpunkter på delar av moderpartiernas politik. Det är som det ska vara, tycker jag. Även om Eva Bofride tycks ha ovanligt ömtåliga tår.
Så var det detta med vinstuttagen ur välfärdsverksamheter som skola, vård och omsorg. Nu skriver Bofride ”Inte heller har jag påstått man kan eller ska jämföra sjuka människor med brädor och spik…”.
Så sant, det är skillnad på vinstuttag i verksamheter som har med människor att göra och vinster i byggindustrin. Tack för det klargörandet!
Överskott behövs
Som Jan Björklund (FP) så ofta påpekar, måste alla sorts verksamheter gå med någon form av överskott. Annars måste ägarna skjuta till pengar (som i SAS härom året), avveckla eller sälja. Ingen skulle starta nya skolor, till exempel. Ja, privata skolor, vårdcentraler och äldreboenden måste göra vinst för att fortleva. Inget konstigt med det. Frågan är vad de gör med sina överskott.
De vinster som återinvesteras i verksamheterna, eller fonderas för framtida förbättringar är inga problem för mig. Så arbetar till exempel de skolor som drivs i stiftelseform, av ideella och ekonomiska föreningar eller som kooperativ.
Däremot är de skattepengar som tas ur privat välfärdsproduktion och förs över till aktieägares bankkonton ett stort problem. De gröper ur vår gemensamt finansierade välfärd. Få är de medborgare som är uppriktigt glada och nöjda med en sådan ordning. Alltså bör den ordningen ändras med ett förbud mot vinstuttag ur välfärdsverksamheterna.
Med stöd av Timbro
När Eva Bofride vill tillföra debatten om vinster i välfärden ”en del andra perspektiv”, väljer hon boken ”Lögnen om Koppargården. Skandalen bakom Caremaskandalen” av Cecilia Stenshamn.
Boken är utgiven av Timbro, Svenskt Näringslivs lobbyorganisation, lustigt nog dagen innan Erik Palms ”Caremaskandalen” kom ut. Den är en omredigerad version av Stenhamns rapport ”Vanvård och pressetik” från februari 2012, som författades på beställning av Vårdföretagen och Timbro.
Inga faktafel
Stenshamns rapport riktar inte in sig på faktafel – några sådana hittade hon inte – däremot på att ”debatten om äldreomsorgen hamnat på villovägar” på grund av Palms ”skeva urval” i Caremadokumentären.
Mot den bakgrunden är det litet konstigt att några anmälningar om partiskhet till SVT:s granskningsnämnd inte förekommit. Kanske för att det inte fanns något att anmäla?
Nu är Eva Bofride så klart fri att välja vilka källor hon vill, men det kan vara klokt att iaktta viss försiktighet i urvalet. I synnerhet om källan, som i detta fall, har tillkommit på direkt uppdrag av en specifik intressent, de stora vårdkoncernerna.
Det gamla ryska ordspråket ”Den som betalar kusken bestämmer färden” har en hel del som talar för sig.