LIBERAL KOMMENTAR
De första snöovädren för säsongen är alltid de mest förargliga. De första riktigt kalla vintermorgnarna är jobbiga, men sedan vänjer man sig. Samma sak kan sägas gälla integritetskränkande lagstiftning. När den nya FRA-lagen klubbades igenom av riksdagen 2008, som ger Försvarets Radioanstalt i princip obegränsad tillgång till datatrafik, var protesterna enorma. Tusentals personer demonstrerade runt om i landet och i bloggvärlden var motståndet massivt.
Samma motstånd blossade upp kring EU:s datalagringsdirektiv, som trädde i kraft 1 maj 2012. Direktivet uppkom som en reaktion på terrordåden i Madrid 2004. Syftet är att motverka terrorism och påbjuder internet- och telefonileverantörer en skyldighet att lagra abonnenternas sms och mejl, samt med vem kommunikationen sker, i ett halvår. Denna information kan hämtas ut vid misstanke om brott.
Den 1 januari i år utökades lagstiftningen och gav Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen tillåtelse att ta del av FRA:s information. Även då möttes lagstiftningen av protester, om än i mildare form.
Kritikerna menade att lagstiftningen är en kränkning av grundläggande mänskliga rättigheter och ett steg mot ett samhälle där alla behandlas som eventuella terrorister. Det refererades flitigt till George Orwells dystopiska roman 1984. Men debattstormar är som snöstormar. De mojnar tillslut.
Under den senaste tiden har förvisso FRA:s samarbete med den amerikanska motsvarigheten NSA debatterats. På SvD Brännpunkt (13/12) varnar Mark Klamberg, doktor i folkrätt, för att den otydliga lagstiftningen kring FRA:s befogenheter leder till att myndigheten samlar in stora mängder information om privatpersoner.
Integriteten diskuteras även på andra håll. I torsdags uttalade sig EU-domstolens generaladvokat Pedro Cruz Villalón mycket kritiskt om datalagringsdirektivet. ”Som helhet är datalagringsdirektivet ett hot mot Europeiska deklarationen om mänskliga rättigheter”, anser Cruz Villalón. Han pekar på bristen av specifika definitioner i direktivet, och att lagstiftningen när den utformades borde ha inkluderat regler om myndigheters skyldighet att radera uppgifterna i efterhand.
Att de sms och mejl som människor skickar kan komma att lagras för en lång tid framöver är en obehaglig tanke. Likaså vetskapen att myndigheter har mycket långtgående befogenheter att samla in information om befolkningen. Signalspaning ska riktas mot främmande makter och misstänkta hot, inte mot vanliga medborgare.
Debatten om integriteten får inte dö. De olika direktiven och lagarna kan med sina förkortningar tyckas svårbegripliga för den utan juristexamen. Men rätten till privatliv rör oss alla. Det folkliga engagemanget är avgörande för att vända avlyssningstrenden.