Nu är det svältkatastrof i Östafrika. Har ni hört det förut? Torka, undernäring och människor på flykt. Barn med utmärglade kroppar, med stora huvuden och stora uppspärrade ögon möter oss vid frukostbordet på morgontidningens förstasida. Knappast respekt för barnet ifråga. Men det säljer, kanske. Dags för nästa insamling. För vilken gång i ordningen? Men pengarna behövs. Hjälpen behövs. Medmänskligheten behövs.
Som alltid är det barnen som drabbas så förfärande hårt. Att vart tredje barn lider av undernäring i nordöstra Kenya, det gör ont. Att 20 miljoner människor är på väg in i svält, det gör ont. Därför vill människor hjälpa, ge sitt bidrag.
Inom kort behöver tre miljoner barn mat via katastrofhjälp i Etiopien. Liknande i Kenya och än mer i Somalia. Torkan är den värsta på 60 år säger FN:s flyktingorganisation (UNHCR). Den humanitära situationen är den värsta på 20 år säger Rädda Barnen. Svårt att ta till sig siffror. Lättare att förstå ett svältande barn i famnen på en förtvivlad mor.
Världen måste ta lärdom
Minns Live Aid 1985. Välgörenhetskonserterna, de två, som ägde rum den 13 juli på Wembley i London och JFK Stadium i Philadelphia. Som organiserades av artisten Bob Geldof i bandet Boomtown Rats. Ett mastodontarrangemang som sågs av 400 miljoner människor i 60 länder. 50-talet tongivande artister och band var på plats, allt från Sting och David Bowie till Madonna. 1,5 miljarder kronor samlades in.
En fantastisk manifestation som gav hjälp just då och viss uppmärksamhet om orsakerna till hur torkan leder till katastrof, men som inte skulle behöva leda dithän. Där har världen sin utmaning. Att ta lärdom för att förebygga katastrofer. Men det gör man inte.
Torkan är bara en delförklaring
För torkan är bara en del av förklaringen till katastrofen. Torkan som förstärks av den globala klimatförändringen, som hotar att bli allt värre med åren. Och så är det bristen på demokrati.
Så länge människor kunde ta vara på erfarenheter och kunskaper sedan århundraden, ja årtusenden, hanterades och bemästrades de naturliga torrperioderna. Man fann på smarta lösningar. Nöden har som bekant ingen lag. Bidrar istället till lösningar av människorna själva.
Men så kom kolonialmakterna in och rev upp fungerande samhällsstrukturer. Drog sig okänsligt tillbaka och diktatorerna kunde inta scenen och utvecklade olika slag av despotism. Gränskonflikter blossade upp där det tidigare varit naturligt att röra sig fritt eftersom inga gränser syns på savannen.
Vapen köptes för de pengar som kunde använts till markvård, vatten, förråd för spannmål och utsäde. Distributionen av jordbruksprodukter började halta. Bostäder och sanitet blev eftersatt, liksom skolgång som är en förutsättning för utveckling. Allt detta som är självklarheter i en demokrati förvägras människor i de nu torkdrabbade delarna av Afrika. Då återstår svält och flykt.
Tänk efter. Demokratier krigar inte mot varandra. Demokratier drabbas inte heller av svältkatastrofer. Demokrati ger en tryggare framtid.