Det är lätt att tro att alla ska få vara med om att bestämma. Vi har ju en demokratisk stat. Men avsikten med demokrati har aldrig bara varit den.
Demokratin har skapats för att tygla den mänskliga naturen. Den i grunden själviska människan måste kontrolleras, så har tänkare resonerat.
I begynnelsen tyglades barbaren i oss genom religion, och med tiden, när den religiösa dimensionen tappade i styrkraft och kontrollmakt, utövades kontrollen på entreprenad av kung och adelsvälde.
Privilegier och orättvisor
Med det följde privilegier och orättvisor som med tiden blev alltför uppenbara med folkuppror som följd. Den demokratiska staten växte fram.
Att kontrollera och att omfördela någorlunda rättvist blev den demokratiska statens huvuduppgifter.
I Sverige utvecklades idén om den starka staten, som dels skulle garantera rättvisa dels omfördela till den förfördelade. Den kapitalistiska marknaden beskattades, så att vinsterna av de gemensamma ansträngningarna kom alla till godo.
Tillväxten under ett antal goda år (rekordåren) byggde upp ett välfärdssamhälle, som tycktes sakna gränser för sin expansion. Vi vet idag att en sådan gränslöshet inte finns.
Men den egoistiska människan var bara tillfälligt bedövad av sina egna framgångar och drömmar om att allt var möjligt. Frågan uppstod: Varför betala så höga skatter? Nyliberala frälsningsläror växte fram. Man började tala om en dynamisk kapitalism som kunde ge åt alla och en gigantisk lånekarusell startades.
Expansionen tycktes återigen vara gränslös. Politikerna kunde åter ta på sig spenderbyxorna. Men den "underbara" globala tanken hade gökungen "tillväxt" i boet. Och allt gick överstyr.
Ingen vill riktigt betala
Där står vi idag. Människorna vill ha mer. Men ingen vill riktigt betala. Och politikerna känner sig villrådiga och vanmäktiga, fångade av sina egna fagra löften.
Det som en gång var önskemål, har blivit rättigheter som kostar mer och mer. Kapitalet ackumuleras i de rikas händer och folket kan inte längre efterfråga de varor och tjänster som produceras. Att vinsterna också måste räcka till höjda löner och skatter är liksom tillväxtens förutsättning.
Ekorrhjulet måste snurra fortare och fortare. Den okontrollerade människan bär på sitt eget fördärv och sin egen undergång.
Förstatligande av alla banker
För så vitt vi inte i demokratins namn förmår utöva den nödvändiga kontrollen över den egoistiska människan och hennes idéer om ständig tillväxt och gränslöst flödande kapital.
Ett första steg är förmodligen ett förstatligande av alla banker. Skattemedel har hittills kunnat rädda oss undan en ständigt fördjupad ekonomisk kris. Men hur länge till?