Sir Winston Churchill sa en gång i underhuset att "många styrelseskick har prövats och kommer att prövas i denna värld av synd och elände. Ingen låtsas att demokrati är perfekt eller har alla svar. Tvärtom, det har sagts att demokrati är det sämsta styrelseskicket bortsett från alla de andra former som har prövats från tid till annan."
Citatet kan inte anklagas för att utgöra någon konkret kritik av demokratin, men det äger ändå sin riktighet och förtjänar att tas upp igen. Det verkar påfallande ofta som att vi lever i en tid då allt fler tar allt mer för givet. Detta paras ofta med en icke-föraktlig brist på insikt och kunskap kring sakernas natur. Det är inte ovanligt att händelser mer liknar maskerader eller teateruppsättningar av svunna tider där det tolkas fritt kring. Diskussionen om demokrati handlar alltför ofta om huruvida det är en rättighet eller skyldighet att rösta, det är allt.
Samtidigt lever vi i en tid då demokratin inte alls kan eller bör tas för given. Kalla kriget är slut och den arabiska våren har gett många hopp men för många människor är demokrati enbart en dröm eller i bästa fall en chimär. Kina har tagit sin plats som en av världens supermakter och Ryssland flyttar återigen fram positionerna om än så sakteliga.
För att förstå varför demokratin är värd att försvara, varför vi måste försvara den och varför vi bör kämpa för att andra får ta del av den behöver alla fundera över demokratin och vilken roll vi spelar för den.
Dagens industri refererade i en ledare i måndags till en undersökning utförd av forskaren Johan Almenberg och Finansinspektionen. Undersökningen mätte räkneförmåga och finansiell förmåga och resultatet var allt annat än glädjande. 13 procent av deltagarna klarade inte av att tala om vad tio procent av 1000 var. Endast 35 procent klarade av att räkna ut vad de skulle ha på ett konto efter två år om de satte in 200 kronor och fick tio procents årlig ränta.
Där Dagens industri ser konsumentproblem på finansmarknaden kan man lika gärna se ett grundproblem för demokratins funktion. Människor som inte kan klara av enkla, privatekonomiska räkneexempel har lika mycket att säga till om i valet av vilket parti som bäst kan förvalta rikets finanser. I sig är det helt rätt, rösträtten måste omfatta alla, men det är ändå ett problem.
Demokrati förutsätter upplysta medborgare som aktivt strävar efter kunskap för att förstå de frågeställningar de tar ställning till. När vi upphör med det beteendet lämnar vi fältet fritt för politiker att ljuga, att tumma på sanningen och att helt frankt hitta på saker. Vi får de politiker vi förtjänar. Ett utbrett politikerförakt kan således också vara ett tecken på att vi själva inte är de medborgare vi borde vara.
Vi tjänar alla på att fundera över och ta ett mer aktivt ansvar för vår egen del i det styrelseskick vi så ofta reflexmässigt höjer till skyarna. Det är visserligen värt hyllningarna men utan vår medverkan är det inte värt någonting.