Demokratiskt haveri i Köpenhamn
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det verkar gå att få gehör för sådana resonemang. I Expressen talade sig ekonomen Diane Francis nyligen varm för den kinesiska kommunistdiktaturens repressiva familjepolitik. Och häromdagen utryckte det före detta språkröret Birger Schlaug förståelse för Pär Holmgrens åsikter i samma tidning: Handlingens timme är slagen. Om bara politikerna kunde sopa alla tvivel åt sidan och komma överens!
I dagarna samlas världens ledare i Köpenhamn för att diskutera ett nytt globala klimatavtal. Nationella intressen ska avvägas, olika viljor förlikas. Det dröjde inte länge innan förhandlingarna strandade. Väst har under lång tid sökt förmå utvecklingsländerna att axla ett större ansvar för utsläppsminskningarna. I protest mot sådana propåer avbröt de så kallade G77-länderna alla diskussioner under sex timmar. Holmgrens nidbild av den orkeslösa demokratin bekräftades.
Utanför kongresshallen samlades tusentals demonstranter som delar den före detta tevemeteorologens respekt för demokratiska institutioner.
Hundratals omhändertogs av dansk polis under ett försök att storma avspärrningarna och ta sig in på konferensområdet. Syftet var förstås att få till stånd en "rättvis" fördelning av klimatbördan.
Vilket pris "den fattiga världen" bör förmås betala för en renare miljö är förstås en knivig fråga. Å ena sidan vilar det moraliska ansvaret för klimatproblemen naturligtvis på västvärlden, i synnerhet på USA, som leder utsläppsligan per capita. Å andra sidan är klimatförbättrande åtgärder effektivare och billigare i mindre utvecklade länder, som ofta saknar västvärldens miljöteknik. En lösning är att Europa och USA förser länder som Kina och Indien med teknologi och ekonomiska medel att reducera sina utsläpp. Den lösningen förutsätter dock allvarliga inskränkningar i patenträtten, som på sikt hotar den gröna teknikindustrins innovationskraft. Och ställer den vanliga biståndsproblematiken på sin spets: hur förhålla sig till diktaturer och länder där det råder väpnade konflikter?
Vart förhandlingarna i Köpenhamn kommer att landa är i skrivande stund omöjligt att säga. Mycket tyder dock på att det handikappade Kyotoavtalet förblir det globala miljöarbetets huvudsakliga ramverk under många år framöver. Holmgren får vatten på sin kvarn.
Fast när den gamle meteorologen i Korseld liknar klimatutmaningen vid "ett tredje världskrig" glömmer han en sak. I 1900-talets stora konflikter har demokratierna alltid utgått som segrare. De fria, dynamiska ekonomierna har visat sig överlägsna de repressiva plansystemen. Det kommer nog visa sig på miljöområdet också.