Så här skriver Eva Bofride om den forskning kring ungdomars snabbt ökande tvivel på demokratin som jag redovisat i GF: "Forskarnas slutsatser har också sågats längs med fotknölarna av många".
Den meningen innehåller ett fel. Sågningen gällde inte forskarnas slutsats att utbildningsnivån hade stor betydelse, utan deras underbyggda förslag (hypotes) att orsakerna till ungdomarnas misstro kan sökas i de världsunika förändringar, som drastiskt ökat segregationen inom det svenska skolsystemet. Jag delar deras uppfattning och är då enligt Bofride "onyanserad". Tanken är nämligen förbjuden för alla borgerliga skribenter som eftersträvat förändringen.
Vad beror det på?
Bofride citerar Bi Puranens kritik i SvD och anklagar: "Allt detta undanhåller Lars Lundström läsarna". Jaja, mycket ska man höra innan öronen trillar av.
Ska jag beskylla Bofride för att undanhålla oss Puranens mystiska 100-miljoneraffär med försvarsmakten och alla hennes generösa uppdragsgivare inom näringslivet? Är det den nivån som gäller?
Jag redovisade forskningsresultat och hypoteser. Ingen, inte heller Bofride, har ifrågasatt resultaten. Hon tycker att de är "nedslående och gör de flesta sunt tänkande människor bedrövade".
Är det då inte oansvarigt att inte ställa sig frågan vad som kan ligga bakom den oroande förändringen? Kan man säga att Bofride här uppvisar en nyanserad tomhet ovanför sina fotknölar?