Demokrati är folkvilja. Den förutsätter politiska partier med olika ideologier och program för samhällets utveckling.
Demokratin är representativ, det vill säga alla kan inte bestämma utan får låta sig representeras genom valda ombud i Riksdag och i kommuner/regioner, som bör visas respekt. Partier och ombud utsätts för prövning vart fjärde år i val. Då utövar folket sin makt. Men i övrigt då?
Önskemål kan föras fram till partier och till valda ombud. Man kan skriva insändare i tidningar och gå på politiska möten. Men detta tycks spela allt mindre roll. Nu styrs medborgarnas åsikter alltmer av media (där borgerliga nyhetsmedia dominerar) och det stora utbudet av opinionsundersökningar. Kan detta vara en fara för demokratin?
Visar folkets missnöje
Kanske det. Det är då demonstrationer blir viktiga som ett folkets verktyg. Demonstrationer har historiskt varit ett sätt för utsatta medborgare att göra sin stämma hörd, att föra fram sina krav.
Detta har blivit särskilt tydligt under 2011 med den "arabiska våren", som resulterat i att diktatorer kastats ur sadeln i flera länder. Dock väntar världen ännu på resultat i Syrien, men det kommer, var så säker.
Demonstrationer har utnyttjats effektivt av socialdemokratin genom 1900-talet. Demonstrationer är ett sätt att suga upp folkets missnöje och att engagera för en politik eller för en fråga. Många borgerliga väljare har haft svårt för demonstrationer eftersom de har en vänsterstämpel. Men när hoten om nedläggning av skolor på Gotland blev tydliga, då började det mullra i folkdjupen och plötsligt är demonstrationen ett allas verktyg. Då är "icke jude eller grek, då är alla ett" för att tala med Bibeln. Då går man, man ur huse oavsett partisympatier.
Landsbygdsupproret dagen före nyår blev till en kraftfull manifestation för landsbygden. Landsbygdsborna har fått nog av nedläggningar av allehanda samhällsservice.
Vilka talare på öster!
Och vilka talare som uppträdde på Öster. Vilka resurser som finns runt om på ön! Kan signalen bli tydligare för politikerna att hela Gotland har stora förutsättningar att leva och utvecklas. Men det måste göras tillsammans, också mellan partier.
Alltså, kommer nu den stora utmaningen att gå från ord till handling. Det gäller både demonstranter och politiker. Demonstranterna kan inte återvända hem till köksbordet och klaga över sakernas usla tillstånd. Upprätta nu grupper i var socken för att finna lösningar. Låt kreativiteten flöda. Kanske kan hembygdsföreningarna på många håll bli en motor. Flera utvecklingsbolag har etablerats och ytterligare ett är på gång på Fårö.
En strategi för påverkan
De behöver stöd av såväl regionen som lokalt. Sätt press på sommargotlänningarna lokalt att bidra. Kanske kan fler riktade sammankomster, som Pigge Werkelin föreslog nyligen, vara ett led i att mobilisera många.
Gunnar Bendelin och övriga talare bör snarast dra upp en strategi för hur gå vidare lokalt och till partier, regionen och länsstyrelsen. Visa att 30 december 2011 blev den dag då det vände.