Som matkonsument är jag bekymrad. Hållbarheten på vissa livsmedel är obehagligt lång och E- siffrorna ökar i antal.
Nu har malet hästkött letat sig in i vår vardagsmat. Den färdigköpta lasagnen har fått ny status. Butikerna verkar inte ha koll på innehållet i sina produkter. Nötkött kan vara häst. Vad kommer härnäst?
För svårt för kedjorna?
De stora livsmedelskedjorna kan såklart inte ha den kontrollen på alla sina varor. Det skulle bli för omständigt och kostsamt kan man tänka?
Till skillnad mot den lilla producenten som måste ha minutiös kontroll över alla steg i produktionen. Det är både tidskrävande och kostsamt men det garanterar en säker produkt och det gäller såväl köttdjur som andra livsmedel.
Men till vilken nytta kan man undra? När det lämnat producenten och hamnar i penningkarusellen är det andra krafter som styr.
Organisationen är helt enkelt för stor, man tappar kontrollen och konsumenten får betala och tugga i sig, för det mesta helt ovetande. Inte så förvånande. Centralisering är tidens ledmotiv.
Asfalspartiklar i luften
I städerna promenerar vi glatt omkring utan andningsfilter. Helt ovetande om att dubbdäcken river upp farliga partiklar ur asfalten och förpestar inandningsluften. Följderna vet vi ännu inte.
Den europeiska unionen har gynnat den utvecklingen med ökad tillgänglighet mer resurser och större vinster. Småskalighet och kvalitetstänk riskerar nu att drunkna i den stora massan av penningstyrda marknadskrafter. En lövbiff kanske är en preparerad klövbiff.
Jag går ut och drar ett djupt andetag, helt ovetande om att jag andas in frisk luft och tänker att man borde ha en egen hushållsgris i garaget.