Jag trillade av en slump på Daniel Ankarloo, lektor i socialt arbete och ekonomhistoriker i Malmö som har gjort en spännande analys i boken Välfärds-myter.
Ankarloo menar att det är en myt att vi inte längre har råd med välfärden. Med bekymrade miner står regeringen och manar svenskarna till att de måste arbeta mer och längre för att ha kvar något alls av vår välfärd.
Dessutom måste vi betala allt mer av välfärden ur egen ficka eftersom skattepengarna inte räcker. Välfärden är omöjlig att finansiera är budskapet. Att vi hade råd på 1970-talet berodde på att vi överkonsumerade välfärd menar man vidare.
Tre myter
Ankarloo menar att allt bygger på tre myter.
??? Statsskulden hotar välfärden.
Han kan med siffror och utdrag ur statsbudgeten visa att Sverige är i praktiken skuldfritt. De gemensamma tillgångarna är större än skulderna.
Det märkliga är att regeringen stolt säger att Sverige har ett handelsöverskott som naturligtvis också påverkar statens finanser, men det sambandet talar man tyst om. Tvärtom bankar man in krismedvetandet om statsskulden så allt tal om bättre sociala försäkringar, mer och bättre vård med mera klingar ohört. För vi har inte råd.
??? En växande statsskuld får våra barn ta hand om.
Daniel Ankarloo visar att statens budget kommer att visa ett överskott vilket gör att vi faktiskt har råd med reformer. Om vi skär ner på välfärden kommer det att skapa problem för nästa generation.
De som är äldre minns säkert hur mycket tid och möda det tog att bygga upp sjukvård, skolor och annat som vi idag håller på att skära bort. Annars har många av oss hört om föräldrarnas berättelser om den tiden.
??? Då så många blir äldre kommer vi inte att ha råd med välfärden för den skull.
Det skulle krävas enorma skattehöjningar för att behålla samma nivå på välfärden som idag. Allt färre arbetar och allt fler får vård. En lång rad offentliga långtidsutredningar, Arenas och Timbros Borgkommission med flera har basunerat ut denna ”sanning” under flera år.
Längre och friskare liv
Ankarloo menar att det egentligen handlar om att vi blir friskare och lever längre.
Dessutom undrar jag hur det hela går ihop när vi har över 400 000 arbetslösa och ännu fler i utanförskap som skulle kunna gå in och arbeta. Många av dem direkt, andra efter utbildning.
Ankarloo har lite kluriga funderingar. Hur kommer det sig att vi hade råd med välfärden när vi var fattigare? Men idag när Sverige och många svenskar blir allt rikare har vi inte råd längre?
Fast det är klart, skattesänkningarna sedan 1990 motsvarar en sänkning av statens inkomster med 256 miljarder/år. Då kan man naturligtvis inte längre ha 12,9 vårdplatser per tusen innevånare, som man hade 1989. Man får nöja sig med två idag. Har vi blivit lyckligare med den skattelösningen?
Oppositionen tror
Han avslöjar också det som sades, lite i skymundan, i utredningarna. I en rapport där man hotade med en kommunalskatt på 70 kronor med bibehållen välfärd, kommer man till sist fram till att det bara krävdes en höjning med 1,2 procentenheter.
Problemet är att även oppositionen tror på de här myterna. Och Daniel Ankarloos slutsatser verkar väl annorlunda för att tas på allvar. Men tänk om han har rätt?