"Det är väl klart att sportkommentatorn Bosse Hansson inte är rasist i ordets rätta bemärkelse", skriver Eva Bofride i GT 13/10.
Kan det finnas en gradering? Politiskt organiserade rasister eller vanligt folk med stereotypa attityder sprungna ur vit överhöghet.
I båda fallen handlar det i grunden om en ideologisk hållning. Medveten eller omedveten har den insupits med bröstmjölken. Genom kristendomens missionsivran av svarta och den europeiska kolonialpolitiken eller de negerbollar alla barn har rullat eller negerkyssar de ätit.
Själv växte jag upp med missionsförbundets sparbössa. Varje söndag stoppade jag en slant i munnen på en svart pojke som bockade ödmjukt och svalde. Och svälja alla oförrätter förväntas just alla från etniskt ursprung som inte är vitt att göra. Det finns inga ursäkter i dagens värld.
Rasism bortom ytterlighet
Jag lever just nu i ett land som drivit rasismen bortom ytterlighetens gräns, Sydafrika. När Tintin-debatten uppstod i Sverige, rusade kultureliten in som domare och försvarare av vårt förhållningssätt kring en hel kontinent, ett beteende som borde ha försvunnit i globaliseringens tidevarv.
Oförstående för den effekt vardagsrasismen skapar på de människor som utsätts. Jag möter offren varje dag, trots arton år av demokrati.
Européer betraktar ständigt världen från sin horisont. Vi har inte den minsta tanke på att livet upplevs och känns av på helt andra sätt i den svarta och färgades värld. De människor som på grund av sin hudfärg blir offer för fördomar, attityder och rena rasistiska uttalanden. Hur stort lidande har vi inte skapat utifrån vår världsbild, och vårt ständiga behov av överordning.
FN:s konvention definierar rasdiskriminering som:
"?.varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet på lika villkor??"
Förklenande uttryck
I Sydafrika finns samma begrepp som sportfolket på SVT använder om afrikanska fotbollsspelare, här heter det "kaffer".
Det är det förklenande ordet för "svarting". Ett nedsättande begrepp som den vite mannen använde och ofta fällde till vardags för att " inskränka erkännandet "att den svarta befolkningen också var människor.
Ordet fälldes alltid med förakt och hade som syfte att omintetgöra, vilket ledde till att de vita kom i åtnjutande av allt de förvägrade den svarta och färgade befolkningen.
Idag skulle det vara politiskt omöjligt att försvara användningen av samma ord, också ur historiesynpunkt, på det sätt som man nu gör i Sverige.
Offren lider fortfarande
Till skillnad från Sverige finns numera i Sydafrika ett begrepp som heter "white guilt", den skuldkänsla som kommer och går hos vita, över de fördelar de dragit genom apartheidpolitiken som skilde människor åt, medan offren för den utbredda rasismen, den arbetande befolkningen, fortfarande lider.
Det som Bo Hansson företräder, som tidigare SVT-anställd, är en institutionaliserad rasism och den kan aldrig ursäktas.