Den goda viljan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Under ledning av Carlsson har biståndet fokuserats till färre länder med ökade krav på återrapportering och där regeringen för första gången överlämnat en skrivelse till riksdagen om biståndets resultat. Kort gott kan man säga att alliansens biståndspolitik har handlat om att koncentrera insatserna till de verkligen behövande och med uppföljning om att medlen används till det som de är avsedda för. Det socialdemokratiska biståndet handlade mer om att oreserverat ge till allt och alla utan någon som helst övergripande återkoppling till skattebetalarnas representanter, det vill säga riksdagen. Då det är mina och dina skattepengar som finansierar biståndet vet jag vilket alternativ jag föredrar.
Ett modernt bistånd ska avse hjälp till självhjälp, hjälp på plats och ha ett kontrollsystem avseende att de finansiella medlen hamnar där de ska, och inte i någons ficka längs vägen. Alliansens bistånd är modernt i de avseendena.
Dock handlar bistånd om, oavsett om det är frågan om mångmiljonbelopp på statlig nivå mellan olika länder eller herr Bergström som lägger en slant i Röda Korsets bössa på ICA i samband med veckans inköp i grund och botten om samma två saker; en vilja att hjälpa och ett förtroende för den/de ansvariga som förmedlar hjälpen. För det sistnämnda är Johan af Donners agerande under Röda Korsets och Cancerfondens paraplyer katastrofalt för herr Bergström och höstens korruptionsskandal i Zambia lika illa för det nationella biståndet.
I det socialdemokratiska Sverige har välgörenhet varit fult. Ingen ska behöva stå med mössan i hand för sin försörjning. Att ge staten och kommunerna ansvaret för de som inte klarar sin egen försörjning genom socialbidragssystemet är dock egentligen endast en omskrivning för vad det handlar om. Välgörenhet. Jag ger till dig för att du inte kan/har möjlighet att försörja dig själv. Och det är inget fel i det, så länge människor inte utnyttjar systemet.
Det är inte fult att vare sig behöva hjälp eller att hjälpa. Vad som däremot är fult är att utnyttja människors goda vilja att sträcka ut en hand till dem som behöver, vilket är precis vad Röda Korsets Johan af Donner har gjort. Systematiskt och grundligt. Precis som de ansvariga inom det zambiska hälsoministeriet som enligt en debattartikel från Carlsson i höstas var inblandade i förskingringen av det svenska biståndet.
Johan af Donner har överklagat sin dom från Stockholms tingsrätt på fem års fängelse för grovt bedrägeri och trolöshet mot huvudman. Hans advokat Leif Silbersky anser att tre år vore tillräckligt. Detta ska dock inte handla om den juridiska processen. Johan af Donner har med sitt agerande skadat förtroende för hjälporganisationer för en lång tid framöver. Och då inte bara för Röda korset och Cancerfonden utan hans girighet kommer sannolikt få återverkningar för även andra hjälporganisationer.
Häri ligger det näst intill oförlåtliga. Det förtroende andra människor genom ideellt arbete under flera år byggt upp har Johan af Donner raserat på några år för lusten att leva flott. Egoismen har fått ett ansikte och då räcker det inte med en ursäkt om att "man drogs med och blev fartblind".
Röda Korset och Cancerfonden har ett gediget reparationsarbete framför sig. Det gäller att återställa förtroende bland de potentiella givarna, du och jag. Man ger inte för att chefen ska kunna bo på Strandvägen i Stockholm, man ger för att bilderna på svältande barn berör och för att man vill hjälpa just det barnet som tittar in kameran med smutsigt ansikte och en blick som utstrålar uppgivenhet. Precis som att svenska staten avsätter pengar till det internationella biståndet för att det finns en medmänsklighet för dem som har minst i världen.
En av vägarna tillbaka till det förtroendet är just den väg som alliansen och biståndsminister Carlsson redan slagit in på, med ökade möjligheter för återrapportering och mål- och resultatstyrning. Det räcker inte med den goda vilja att ge, inte när vi lever i ett samhälle och en värld där inte alla är lika goda.