Jag anade vart det barkade under gårdagens regionfullmäktige när oppositionen sparkade igång med en maratondebatt om regionledningens besparing på Regionens avgiftsfria (och religionsfria) borgerliga begravningsförrättare. Det handlar om en regional kostnad på cirka 200 000 för omkring 70 förrättningar.
Det var en genomgående grinig debatt i högt tonläge om en liten verksamhet som Regionen överhuvudtaget inte behöver vara involverad i. Och det var ingen hejd på det elände som enligt oppositionen skulle drabba de anhöriga med anledning av denna besparing.
Att begrava anhöriga är det tyvärr många av oss som har varit med om. Att med begravningsbyråns hjälp välja en förrättare tillhörde det som var absolut minst betungande, jämfört exempelvis med själva dödsfallet, sörjande familjemedlemmar, kvarlåtenskapen, bouppteckning och så vidare. Bland alla bekymmer och bestyr var förrättaren en extremt lätthanterad fråga.
Filip Reinhag (S) försökte göra det till en besvärlighet att Gotlands begravningsbyråer i dag inte tillhandahåller några borgerliga begravningsförrättare. Då kan ju den som önskar ha en sådan ickereligiös förrättare upptäcka att det inte finns någon att anlita.
Men det är ju nästan självklart att det är som det är i dagsläget. Varför skulle begravningsbyråerna skaffa sig egna förrättare när Regionen tillhandahåller sådana gratis? När Regionen slutar tillhandahålla denna service utan avgift så kan vi vara övertygade om att byråerna löser frågan, bland annat kanske genom att anlita dem som i dag tillhandahålls av Regionen.
När Håkan Onsjö (M) berättade om sina egna erfarenheter som begravningsförrättare och deklarerade sin intention att erbjuda begravningsbyråerna sina tjänster, så nådde debatten sin lägstanivå när Meit Fohlin svarade med att misstänkliggöra Alliansen. Avskaffar den Regionens borgerliga begravningsförrättare för att skaffa Håkan Onsjö en lukrativ bisyssla? En klart provocerad Onsjö replikerade med att han inte skulle drömma om att ta betalt för ett sådant hedersuppdrag. Om Meit Fohlins misstanke konstaterade han:
– På sig själv känner man andra.
På nästan tre timmar, fram till första pausen, hann fullmäktige behandla sju av 35 punkter på agendan.Två timmar senare, i skrivande stund, har man klarat av ytterligare två.
Det är tydligt, tycker jag, att vänsteroppositionen valt största möjliga konfrontation med Alliansen. Regionens resurser tycks dem outsinliga och statliga extramiljoner kan spenderas gång efter gång, på område efter område. Ena dagen blir det ett tillskott till skolan, nästa dag får vården samma pengar. Konstruktivt? Inte det minsta.