GT har just genomgått en ansiktslyftning. Ny, vassare grafisk design. Fler och större bilder. Reklamen samlad på helsidor. Alltsammans ännu en del i papperstidningens fortgående utveckling.
Vi har haft dagliga tidningar sen början av 1800-talet. Då var de annonsorgan och plats för myndigheter att få ut meddelanden. Inga bilder alls. Så mycket har hänt.
En gång var tidningen de politiska partiernas sätt att sprida sina budskap. Nyheter vinklades utifrån tidningens politiska färg. Chefredaktörerna Pelle Sollerman i Gotlands Folkblad och Arthur Nilsson i Gotlands Allehanda satt i stadsfullmäktige i Visby på 1950-talet.
De politiska motsättningarna var bestämt skarpare på den tiden. Gotland hade fyra dagliga tidningar, en för varje politiskt parti. Fast det största partiet, Socialdemokraterna, hade inte den största tidningen. Det var Allehanda som var störst, ägd och styrd av ”Visbyhögern”. Folk tycks inte välja tidning efter politisk färg. Gotlänningen, som var organ för det andra stora partiet, Bondeförbundet/Centern kämpade länge för sin överlevnad. Naturligtvis var Gotland för litet för fyra tidningar. Den liberala Gotlandsposten försvann på 30-talet.
Sammanslagning blev nödvändig. Gotlänningen förhandlade i flera omgångar med Allehanda. För oss tycks det naturligt, båda var borgerliga, som vi ser det.
Men bönderna hade just kämpat mot direktörerna i livsmedelsindustrin, när de byggde upp bondekooperationen. Det skavde för mycket. Om den sammanslagningen hade lyckats kan vi nu se att då hade Gotland för länge sen haft bara en tidning. Folkbladet hade haft mycket svårt att överleva på egen hand.
Att Centerns och Socialdemokratins tidningar slog sig ihop, vad har det betytt för politiken på Gotland? De politiska redaktörerna sitter inte i fullmäktige, i nyhetsartiklar spåras ingen politisk vinkling. På insändarsidan kan alla åsikter göra sig hörda, och bli lästa. För GT är det absolut en styrka att ha två ledarsidor, en till vänster och en till höger.
Däremot kan man undra om Centerns tillbakagång även på Gotland har något att göra med att partiet inte har en egen tidning. På Allehandas ledarsida framförs det moderata budskapet oemotsagt. I GT får man ständigt mothugg. Trots Moderaternas svaga organisation på ön har de i flera val tagit hem trofén, den andra riksdagsplatsen. I kommunpolitiken samarbetar man som ”borgerlig allians”. Det skaver kanske lite.
Kan vi få se andra politiska konstellationer på Gotland? Återstår en sista sammanslagning för våra dagliga tidningar? Att detta lilla område ännu har plats för konkurrens i publicistiken, det är ett litet, modernt mirakel.