Den motsatte kung Midas
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att Hägglund är partiledare för det hittills mest abortskeptiska partiet är förstås centralt i dramat. Om Sverigedemokraterna planerar att göra inbrytningar med hjälp av abortfrågan är det kristdemokraterna som är målet, och speciellt sedan Hägglund öppnat för en rejäl dos internt missnöje genom sitt lagförslag. Enligt kartan skulle alltså opponenterna lockas att rösta sverigedemokratiskt.
Det är knappast troligt att strategin lyckas. Det skall nog mer till för att några större skaror av kristdemokratiska väljare gör ett sådant hopp. Och man skall i sammanhanget veta att människor i kristdemokratiska kärnområden som Småland och kristlig landsbygd tillhör de mest öppna och toleranta bland svenskarna.
Vad som däremot är problematiskt är att debatten kring abort kommer att bli om möjligt än mer blockerad av politiska tabun än vad den är i dag om Sverigedemokraterna nu omfamnar frågan.
För med Sverigedemokraterna är det så, att de fungerar som svensk politiks omvända kung Midas. I stället för att förvandla allt som vidrörs till guld gör de det motsatta: allt de engagerar sig i och framför allt värnar om förvandlas till politisk omöjligheter för alla andra aktörer. Det blir hopplöst att föra en sansad debatt i ämnet och allt handlar i stället om hur den sverigedemokratiska uppfattningen skall motarbetas.
I vissa fall står de rätteligen ensamma, men i andra är det mer komplicerat. I en förment objektiv dokumentär i SVT för några veckor sedan fokuserades till exempel på Sverigedemokraternas ambitioner inom familje- och abortpolitik, men egentligen inte främst för att belysa deras avsikter, utan för att misstänkliggöra kristdemokraterna för att dessa över huvud taget kunnat ta upp frågor som Sverigedemokraterna nu tar sig an.
Tangenten går i en förskräckande riktning. Värdekonservatismen är en hittills outnyttjad kraft i svensk politik med oerhörd potential. Rätt doserad vore den just det bränsle den borgerliga alliansen skulle behöva för att få den där extra skjutsen i anslaget. Men varken kristdemokraterna eller moderaterna har egentligen velat eller vågat handskas med den på ett intelligent och målmedvetet sätt. Skall nu detta fält successivt ockuperas av Sverigedemokraterna, och därigenom göras ofruktbart för varje annat parti?
Det vore helt enkelt för bedrövligt.