KRÖNIKA
Rådjursolyckorna i den gotländska trafiken ökar för varje år. Som född och uppvuxen i Sörmland är det inte svårt att ha synpunkter i den här frågan. Har man dessutom en sambo som kolliderat med en älg så blir det ännu lättare. Visst, det var en älg och det har vi inte på Gotland ännu, men i vår familj symboliserar ändå händelsen vad en viltolycka kan ställa till med.
Rådjur, älgar och hjortar är mycket vackra och speciellt i en skogsglänta i morgon- eller kvällssol. De är dock inte lika vackra på vägen i bilens strålkastarsken och framförallt känns de då väldigt stora.
Nu finns rådjuren i den gotländska faunan vare sig vi vill det eller inte, men nog är det konstigt att en liten intressegrupp kan genomföra en inplantering som får stora framtida konsekvenser. Orsaken till denna inplantering är ju bara en, nämligen att utöka jaktutbudet med ytterligare en art. Dessutom verkar det också som rådjuren jagas med sådan urskiljning att stammen hela tiden växer sig starkare. Dessutom är livsbetingelserna perfekta med milt klimat, lite snö och mycket mat.
Som jag ser det har rådjuren – förutom jägare och bilar – bara en fiende, nämligen räven. Åter till Sörmland, där räven var en stor konsument av rådjurskid på försommaren. Grymt, men naturens gång och ett naturligt och effektivt sätt att hålla stammen nere.
Därför blev jag lite fundersam när en ledande representant för Gotlands Jägargille tidigare i år menade att räven är ett skadedjur som ställer till det på flera sätt och stammen måste hållas nere genom avskjutning. Resultatet blir färre rävar och fler rådjur och även kaniner. Och vid närmare eftertanke klarnade bilden. Naturligtvis vill jägarna ha fler rådjur att jaga och där finns kanske förklaringen till den intensiva avskjutningen av öns rävar.
Så med den inställningen från ledande jägarrepresentanter lär kollisionerna med rådjur öka dramatiskt.
Nu har även jag dragit mitt strå till den gotländska debatten om rådjurs- och rävjakt.
Efter förra veckans ledartext om landsbygdens utveckling hörde Tommy Nordahl av sig. Han är i färd med att sammanställa en bok om skolans och kommunens utveckling under andra hälften av 1900-talet, från storkommunernas tillkomst 1952 fram till 2012. Intressanta men samtidigt nedslående siffror, eftersom de konkret visar på landsbygdens negativa utveckling under de senaste 60 åren. Här är några exempel från norr på elevantal i årskurs 1 till 6:
1950 2012
Fleringe 19 nedlagd 1957
Fårösundsskolan 162 66*
Fårö västra 49 nedlagd 2008
Fårö östra 50 nedlagd 1971
Gotska Sandön 5 nedlagd 1963
Rute 73 nedlagd 1970
Totalt 358 66*
*(samt 5 i förskola och 62 i årskurs 7-9)
■ ■ ■ I förra veckan kunde vi på nyhetsplats i GT läsa om väntade förändringar i butiksgallerian på Hästgatan. Förändringar som bland annat består i att butiksytor blir lediga för nyetableringar. Fastighetsägaren Göran Örtbrant uttryckte sig så här: ”Fast verksamheterna måste passa ihop med de som redan finns där, det får inte vara vilken skit som helst utan det måste ha lite högre kvalité. Lite stil.”
Kanske inte så konstigt att handeln innanför murarna utarmas.