Den ologiske konsumenten
Foto: JUREK HOLZER / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det spelar ingen roll att de uppvisade bilderna inte är representativa för svensk grisuppfödning. Bilderna har etsat sig fast och det smakar inte mumma i munnen.
Självklart är det särskilt anmärkningsvärt att den som är satt att föra grisböndernas talan i Swedish Meats är den som är värst. I hans grisstallar låg döda, uppsvällda grisar kvar i boxarna och de levande grisarna hade sår och var orimligt smutsiga. Inte ett halmstrå syns på golvet.
Djurrättsalliansen har också filmat grisar som klättrar och ligger på varandra. Detta beteende är dock ganska naturligt för grisar. De ligger ofta i en stor hög. Men det naturliga beteendet är inte det som präglar bilderna som kablats ut under veckan.
Hur är det bara möjligt? är frågan man ställer sig för varje bild man ser.
Ofta ligger personlig tragedi bakom vanvård av djur. Det gör det inte mindre anmärkningsvärt men det är en förklaring.
Man kan knappast anklaga stordriften eller att det är ekonomiska orsaker bakom vanvården. Varje gris är värd mycket pengar, i vart fall är varje förlorad gris också förlorade intäkter.
De flesta tar hand om sina djur på ett bra sätt. De som inte gör det ska inte ha djur.
Lösningen på förtroendekrisen är inte att skjuta på budbäraren. LRF har skickat ut mallar för hur man polisanmäler för hemfridsbrott. Förvisso har djurrättsaktivisterna olovligen tagit sig in i djurstallarna. Men spelar det någon roll i sammanhanget när vi ser vad de hittade? Det stärker i vart fall inte grisböndernas förtroende att peka ut the whistle blowers som bovar i dramat.
Däremot ska vi alla som blir spyfärdiga av bilderna på sjuka och kannibaliserande grisar, vara väldigt självkritiska i vårt fördömande.
Vi vet att det är ännu värre i länder med mindre kontroll och lägre krav på djurhållningen. Ändå väljer många att köpa det billigaste köttet. Vid charkdisken i butiken ser vi inte hur djuren behandlades innan de blev till kotletter eller filé. Det ögat inte ser lider (tydligen) inte kroppen av.
Konsumenternas ologiska beteende kan mycket väl leda till att man nu ratar svenskt griskött till förmån för till exempel det danska.
Då har vi inte vunnit nånting. Vare sig vi eller grisarna.
*
Och nu till något helt annat som det heter. På redaktionen brukar vi ofta prata om att vi vill ha mycket folk med på bild i GT. Jag tror kanske vi borde ompröva denna ambition. För när läsarna får skicka in sina bilder till oss så är det, natur, landskap, hav, träd och kanske något litet, gulligt djur. Men inga människor. Varför är det så undrar jag?
Mejla gärna om ni också har funderingar kring detta, eller rent av sitter inne på svaret.
*
Äntligen får vi tända stjärnorna och ljusen. Trevlig helg!