Hur kristnades Gotland? Genom att den norske kungen Olav Haraldson besegrade en gutnisk här på Lajkarhajd på 1000-talet? Skulle inte tro det.
Även om han har fått äran av att ha spritt den kristna läran på många håll i Norden, blivit utnämnd till Olof den helige och trampar djävulen under fötterna i åtskilliga medeltida träskulpturer var det knappast hans och hans soldaters verk att Gotland blev en kristen ö.
Kristendomen spreds troligen genom personliga kontakter. Vid utbyte med människor från andra länder kom impulser att färdas och nya tankar att slå rot och gro. Man trodde på den man litade på eller imponerades av. Och därmed kanske också på dennes gud. Ibland trodde man säkert också på den det lönade sig mest att tro på.
Så är det förstås också i dag. Mänskliga kontakter sprider idéer och värderingar. Tror vi på demokrati och samförstånd måste vi föra det med oss, tala om det. Särskilt viktigt är det förstås i områden där det inte är självskrivna värden, där svält och fattigdom står i vägen för dem eller där de hotas av våld och förtryck.
Vänskapliga kontakter av det slag Olof Palmes internationella centrum, och andra organisationer med liknande syfte, arbetar med lägger grunden för utveckling och i förlängningen en fredligare samexistens. Biståndets demokrati-effekt har ibland ifrågasatts. De långvariga, ihärdiga personliga kontakterna hör till det jag tror på i sammanhanget.
Det betyder inte att vi svenskar alltid har rätt men vi har vid det här laget en rejäl erfarenhet av demokrati. Den kan vi sprida.
Gotländsk arbetarrörelse har sedan många år kontakter i Isralel/Palestina. Många har erfarenheter från besök av ett helt annat slag än turistresor till minnesmärken och stränder .
Tommy Gardell berättar här bredvid om en sådan resa, en liten byggsten i ett långsiktigt arbete för att främja demokrati och fredlig samexistens i regionen. Det är mycket som står och väger nu i hela MENA-området (Mellanöstern och Nordafrika). Tommy återkommer med ytterligare några intryck senare i veckan.