Den praktiska myten om mödomen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ovan nämnda operation är i första hand attraktiv för kvinnor som lever i kulturer med manliga normer som förespråkar att kvinnan skall vara oskuld till dess hon gifter sig och där kvinnan sannolikt kan förvänta sig att detta kontrolleras när det blir aktuellt då familjens heder kopplas till kvinnans oskuld. För det fall det skulle visa sig att kvinnan inte är oskuld vid tiden för bröllopet kan i värsta fall konsekvensen bli att hon mördas. Detta är år 2008 realiteten för en del av den svenska kvinnliga befolkningen. Det är så att man blir mörkrädd.
Den gångna tidens debatt har handlat om huruvida dessa operationer verkligen bör genomföras eller inte då de enligt motståndarna bidrar till att hålla liv i en myt - myten om mödomshinnan - och snarare underhålla än bekämpa den för patriarkala kulturer kännetecknande uppfattningen om att en mans heder är kopplad till oskulden hos familjens kvinnor. I en krönika i Göteborgsposten nyligen sällade sig Carl Erland Andersson till Inga-Lisa Sangregorios uppfattning; nämligen den att operationerna i det långa loppet gör mer ont än gott. Andersson avslutar sin krönika med att "vaneföreställningar skall angripas som just vaneföreställningar, inte laboreras med som verkligheter...." och "Sanningen är det som är, inte det som borde vara, sa Lenny Bruce". Frågan blir då vad som är sanningen.
Om jag förstår Andersson rätt är han en motståndare till operationerna då de är kontraproduktiva och kraften istället borde fokuseras på att sprida ordet om missuppfattningen kring mödomshinnan. Är det sanningen? Säkerligen, i vart fall en del av den. Men det är också en sanning att ett antal kvinnor/flickor mördas eller utsätts för andra repressalier av manliga släktingar i Sverige varje år för att deras oskuld ifrågasätts. Om en operation kan rädda någon av dessa flickor, är den då inte berättigad?
Teoretiskt sätt må dessa operationer bidra till att bevara uppfattningar om manligt och kvinnligt som inte är förenliga med ett modernt jämställt samhälle. Ur det perspektivet bör de givetvis upphöra. Men livet är inte teoretiskt och så länge det finns en reellt behov av dem, det vill säga så länge flickor och kvinnor mördas på grund av en förkastlig och kvinnofientlig "hederskultur" måste de finnas kvar, ty de kan rädda liv. Det är en del av sanningen som är, Andersson.
Är således operationerna rätt eller fel? De är både och. Mödomshinnan i sig är en myt men det är en praktisk myt att den går att "återställa" genom operation. Operationerna fyller ett verkligt behov. Den stora missuppfattningen är inte om mödomshinnans vara eller inte vara utan om betydelsen av en kvinnas oskuld inför ett bröllop och att en mans heder är avhängig därav. Det är den "myten" som bör och skall avlivas i första hand. Den är inte praktisk i något avseende, endast förlegad och kvinnofientlig.