Den ryska våren känns avlägsen

Politik2011-12-05 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det smutsigaste valet sedan Sovjetunionens fall. Omdömet är oppositionspolitikern Vladimir Ryzjkovs. Ryzjkov menar att regimen aldrig gjort sig skyldig till så många brott mot yttrandefriheten som inför söndagens dumaval - och att Kremls beteende är en konsekvens av maktpartiet Enade Rysslands kräftgång.

Vladimir Ryzjkov är inte vilken dissident som helst. På 90-talet ingick han i samma politiska fraktion som Vladimir Putin. Han har suttit i den ryska statsduman och tillhör, tillsammans med den tidigare vicepremiärministern Boris Nemtsov, några av Enade Rysslands mest namnkunniga kritiker.

Ryzjkov och Nemtsov har personliga intressen i sin kritik mot Kreml. Därför är kritiken mot bristen på rysk yttrandefrihet från Reportrar utan gränser än mer oroande. Veckan före dumavalet inträffade en rad incidenter, med syfte att tysta protesterna mot Enade Ryssland.

Det mest uppmärksammade fallet i svensk media är lördagens arrestering av medborgarorganisationen Golos - “Röst" - ordförande Lilija Sjibanova på Sjeremetjevo-flygplatsen i Moskva. Tillslaget mot Sjibanovas dator var ett i raden av försök från regimen att svartmåla Golos. Statskontrollerade NTV har ifrågasatt Golos självständighet, anklagat organisationen för att svika fosterlandet genom att ta emot utländskt stöd - och beskyllt en svensk diplomat för att syssla med samhällsomstörtande verksamhet.

Kremls aggressiva beteende visar att regimen är skakad av den tilltagande kritiken mot sakernas tillstånd. Det senaste decenniet har utvecklingen i flera delar av ryska samhället gått åt fel håll: sedan premiärminister Vladimir Putin blev Rysslands president år 2000 har befolkningen minskat med fem miljoner. Medellivslängden för män är strax över 60 år - korruption, brottslighet och missbruk är faktorer som gör livet hårt och kort.

Bristen på en kreativ ekonomi gör Ryssland helt beroende av sina naturresurser. Men den ryska paradoxen består i att ju sämre befolkningen får det, desto mer verkar man efterfråga starka ledare. Demokratirörelsen kämpar i motvind. Någon rysk vår syns inte till.

Mycket lite talar för att socialliberala Jabloko tar sig in i statsduman efter söndagens val. I förra valet till duman fick Jabloko mindre än två procent - och spärren är sju procent, även om partier som får mer än fem procent ska garanteras minst ett mandat. Den parlamentariska oppositionen utgörs i stället av kommunisterna, som legat runt 20 procent i höstens opinionsundersökningar. Därefter kommer nationalistiska Liberaldemokraterna som med all sannolikhet blir Rysslands tredje största parti.

Söndagens val bör alltså inte betraktas som något annat än ett sedan tidigare avgjort skådespel. Vladimir Ryzjkov hävdar att Kreml har beställt ett valresultat på runt 60 procent; vilket skulle kräva ett omfattande valfusk eftersom inga opinionsundersökningar ger partiet mer än 40 procent. Opinionsundersökningarna bör jämföras med Enade Rysslands resultat från 2007 på 64 procent.

Den ryska demokratin och dess fiende Vladimir Putin befinner sig i parallella fall.