Den självklara grunden för vårt samhälle idag
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tidningens namn, Social Demokraten, omges i tidningshuvudet av en text som sammanfattar ett program för det parti som ännu inte fanns:
Arbetet är källan till all rikedom och all kultur och hela vinsten därav bör därför tillfalla dem som arbeta.
Lika och direkt rösträtt åt alla män och kvinnor från 21 års ålder. Valdag på en söndag.
Enkammarsystem. Full demokrati.
Yttrande-, tryck-, förenings- och församlingsfrihet.
Religionen förklaras för varje människas ensak. Fullständig religionsfrihet.
Mellanfolkliga skiljedomstolar. Den stående härens avskaffande.
Kostnadsfri, obligatorisk och för alla gemensam undervisning i statsskolor. Barnuppfostringsanstalter för medellösa i förening med fackskolor.
Kostnadsfri och offentlig rättsskipning.
Normalarbetsdag på åtta timmar. Skyddslagstiftning för arbetarna.
Skyldighet för staten att på ett humant sätt dra försorg om arbetarna vid sjukdom eller olycksfall samt på deras ålderdom.
Staten övertager produktionen, dvs jorden och alla övriga produktionsmedel skola bliva allas gemensamma egendom.
Det är märkligt att läsa detta. Med några lätta justeringar har vi här den självklara grunden för vårt samhälle idag. Det som för dem för 120 år sedan var en avlägsen dröm. Det som ingen nu ifrågasätter. Allt utom första och sista punkten.
I de två punkterna försöker Branting antagligen lägga in det han menade med "socialism". Fast ordet finns inte med! Första meningen är August Palms formulering, en sant protestantisk idé.
Det socialistiska målet
Den föll snart bort. Nu äger arbetare aktier. Aktieägande är en del av pensionssystemet för alla. Men vad hände med den sista? Varför står den sist? Vi har sen dess sett många försök att tolka och tillämpa "socialismen". Alla tycks ha misslyckats och nu används ordet nästan inte alls.
Ordet "revolution" finns inte heller med. Debatten gick hög bland tidens socialister. Många ville störta hela det ruttna borgerliga samhället över ända och börja något helt nytt. Branting satsade på reformer, att så småningom driva samhället åt rätt håll. Så skulle man uppnå det socialistiska målet.
Det är värt att begrunda just det som inte finns med i detta första korta program. Där står ingenting om fackföreningar. Trots att det parti man höll på att bilda var "fackföreningarnas parti". Det är ett rent politiskt program som avser alla medborgare. Alla kraven är beroende av lagstiftning. För att genomföra dem måste man skaffa sig en stark ställning i riksdagen. Där Branting länge satt som ende socialdemokrat, utan egentligt inflytande.
Ordet "republik" saknas också. Ändå höll Branting 1889 ett tal inför 10 - 15 000 lyssnare i Lill-Jans-skogen en kall och snöig dag i januari. Det var Oscar II:s födelsedag.
Branting gick till hårt angrepp på monarkin. Han räknade upp kungar i historien som mist huvudet i januari: Karl I i England 1649, Ludvig XVI i Frankrike 1793. Så kan det gå! "Januari tycks inte vara någon monarkisk lyckomånad".
Programmet står för "religionsfrihet". Men inte "frihet från religion". Trots att Branting just avtjänat 75 dagar i fängelse för hädelse.
Det nya arbetarpartiet
När mäster Palm släpptes ur fängelse fanns Branting med och tog emot. Då blev han förhörd av polisen, misstänkt för att ha hurrat. Det kunde inte bevisas, men man hade "sett att mustascherna rörde sig på honom".
Det var rätt stor skillnad mellan den folkliga agitationen och den politiska praktiken i den unga socialdemokratin. Många viljor och olika meningar bröts i häftiga sammanstötningar.
Tills man hittade en hållbar väg för 1900-talet, det som blev "socialdemokratins århundrade". Nu gäller det: Vem blir verkligen "det nya arbetarpartiet"?