Idag börjar Nordiskt forum i Malmö. Det är en stor, fyra dagar lång konferens för anmälda deltagare kombinerad med ett program som är gratis och öppet. Den skiljer sig från andra liknande arrangemang på så sätt att den övervägande majoriteten av föreläsare, paneldeltagare, experter och moderatorer är kvinnor.
Det är många år sedan jag slutade gå på debatter och seminarier där inga kvinnor finns med. När jag blev inbjuden brukade jag svara något i stil med: Tack för inbjudan. Eftersom jag ser av listan på medverkande att ni inte verkar intresserade av personer av mitt kön avstår jag från deltagande.
Någon enstaka gång fick jag svar. Ibland från förvånade arrangörer som överhuvudtaget inte lagt märke till könsobalansen som naturligtvis var en ren slump. Ibland med mer eller mindre konstlade förklaringar som att det inte gått att finna några kvinnor kompetenta nog.
Naturligtvis kan det vara svårt att hitta kvinnor – och män – med önskad kompetens ibland. Men vi är rätt många som genom åren gjort upp långa listor på kunniga kvinnor till beslutsfattare.
I den politiska sfären har det ofta lyckats. Sedan Ingvar Carlssons banbrytande insats 1994 har ingen svensk regeringsbildare haft svårt att finna kvinnliga statsråd. I min erfarenhet är det starka kvinnor som Margareta Winberg, Mona Sahlin och Annelie Hultén som märkts men de har många, många medsystrar runt om i landet och i nästan alla partier.
Inom andra områden har det varit betydligt trögare. Men, för att låna ett exempel från Thomas Frostberg, ekonomi-krönikör på Sydsvenskan, är det inte nödvändigtvis en börsbolagsdirektör som är bäst på att beskriva det inre livet i ett bolag. Informationsdirektören eller personalchefen kan ofta lika mycket, ibland mer, om företaget och är betydligt oftare en kvinna.
För några år sedan startade Thomas Frostberg, Marcin den Kaminski och Fredrik Wass kampanjen #Tackanej. De bojkottar helmanliga paneler och jurygrupper och uppmanar andra män att göra detsamma.
Kampanjen har väckt uppseende även internationellt men, som initiativtagarna säger, det är sorgligt att det ska krävas tre män för att sätta ljuset på det som kvinnor framfört i decennier.
Och här någonstans kommer herrklubbarna in. De som följt GT:s serie om alla enkönade sällskap på Gotland har kunnat konstatera att gemenskap, sällskaplighet och kontakter är en viktig anledning till deltagande.
Medlemmarna lär känna varandra med sina respektive kunskaper och erfarenheter. Det blir naturligt att gärna välja ur den kretsen när en föredragshållare, en expert eller en konferencier ska väljas eller en post ska tillsättas. Och därmed missa halva mänskligheten.