Den som vurpat måste upp igen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är väl för sent att rädda årets tävling. Men så länge det finns ett intresse bland förarna, och så länge man lyckas lösa de ekonomiska problemen, finns det också möjlighet att återuppväcka tävlingen efter ett ettårigt uppehåll. Även endurosportens svenska nestor, Novemberkåsan, har ibland hoppat över tävlingar. Det skedde under världskrigen, men också åren 1925, 1948 och 1967. Gotland Grand National har körts årligen sedan 1984, och den har blivit världens största endurotävling. Det är en tradition och ett varumärke som inte dör på ett år. Redan år 1987 startade över 1 000 förare, och - lämpligt nog - passerades 2 000-gränsen år 2000.
Jag är inte säker på att tävlingsledningen gjorde en riktig bedömning, när den avstod från att försöka rädda årets tävling genom att höja startavgiften. Dagens avgift, 650 kronor, är faktiskt fullt jämförbar med spelavgiften på en svensk golfbana i det övre segmentet. Med det vill jag ha sagt att betalningsviljan för att gasa på genom gotländsk terräng kan vara betydligt större än vad tävlingsledningen föreställer sig.
Men även utan avgiftshöjning är det inte kört. Det borde finnas ett brett intresse på Gotland för att hjälpa ett evenemang som drar så många besökare och som bidrar till att förlänga säsongen för öns besöksnäring. Och finns det ett gemensamt intresse så borde man också kunna använda gemensamma krafter för en återkomst 2008.
Gemensamma krafter? Innebär det att kommunen skall gå in med pengar? Nej, det tycker jag inte. Kommunens åtaganden är redan oerhört omfattande. Vi kan inte bygga Gotlands framtid på att evenemang som behöver pengar kan använda kommunkassan som sista utväg, och att denna sista utväg sedan blir en permanent institution. Nu har man ett år på sig att hitta en långsiktig lösning. Det borde räcka. Brukar inte motorsport anses ha kommersiell potential?