Den starke ledarens tid är över

Politik2014-03-13 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Nu ser den segdragna frågan om Snäcks camping ut att ha nått om inte vägs ände så i alla fall det vägskäl som en tingsrättsförhandling utgör.

Vis av erfarenheten vill jag nog göra ett litet tillägg här att helt säker kan man aldrig vara. Stupstockarna har haft en tendens att ständigt flyttas fram när Pigge Werkelin är inblandad. Om det ska tolkas som starkt lösningsfokus eller ett sätt att stressa motparten låter jag vara osagt.

Oavsett utgången har hela ärendet tydligt illustrerat en av svårigheterna som uppstår i gränssnittet mellan det privata näringslivet och den gemensamma sektorn. Även om vi bortser från konfliktglada grannar och koncentrerar oss på samspelet mellan region och näringsidkare är förväntningarna olika.

En snabb uppgörelse befäst med ett handslag mellan två personer kan fungera bra i näringslivet. I politiken måste det ofta till en längre process. Det är sällan ett parti har egen majoritet. I gotländsk politik har det alltid rört sig om samarbete mellan flera partier. Det tar lite längre tid att komma fram till beslut då. Breda överenskommelser kräver information och ofta förhandling.

Ska då inte en kraftfull majoritet kunna genomföra sin politik och köra över oppositionen? Ja, ibland är det rimligt. Och en ordförande, det må vara i en region, en förening eller ett parti måste ha visst manöverutrymme. Har hen inte sådant förtroende hos de övriga att det finns ett mandat att ta vissa egna beslut ska hen nog inte vara ledare.

Men i frågor som kan få långvariga konsekvenser är det inte alltid särskilt smart att binda upp kommande ledningar, oavsett partifärg, med beslut man inte kan ta sig ur.

Starka ledare efterfrågas ofta men hur många vill egentligen ha en företrädare eller chef som pekar med hela handen utan att förankra. Det auktoritära samhället där man inte fick ifrågasätta glider längre bort i historien. Sedan demokratins genombrott har vi uppmuntrat generationer att ifrågasätta och säga sin mening. Vi kan inte vänta oss att de ska tiga och acceptera att bli styrda av auktoriteter.

Den enväldige ledaren som tar alla beslut själv är på väg ut. Jag kommer inte att sakna honom.