Den tredje mannen OS 68
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Många som inte gör det har säkert ändå sett bilden: John Carlos och Tommie Smith på prispallen med knuten näve mot skyn: Två svarta amerikaner som protesterar mot rasdiskrimineringen.
Högt pris för protest
En protest som de bägge sen fick betala ett högt pris för. De översköljdes av hat, uteslöts ur OS-truppen, fick sina pass indragna och skickades hem.
Men de hade sällskap av en tredje man på pallen, en vit, loppets silvermedaljör, australiensaren Peter Norman.
Han gjorde inte black power-hälsningen, men han visste i förväg vad Carlos och Smith tänkte göra, på bröstet bar han samma märke och han stödde dem.
Som Tommie Smith sa efteråt: Han höjde inte sin näve, men han gav oss sin hand.
Protesten på OS-prispallen är en av idrottshistoriens modigaste handlingar. En protest som även Peter Norman var delaktig i, även om det bara är John Carlos och Tommie Smith de flesta av oss kommer ihåg.
Med och bar kistan
Nu har han avlidit, i en hjärtattack. The Guardian tecknar ett fylligt porträtt som också inbegriper tragiska drag: Alkoholmissbruk, skilsmässa och en svårläkt fotskada som placerade honom i rullstol i flera år.
Ett tag såg det ut som om foten rentav skulle behöva amputeras. Enligt Guardian räddades han av en läkare som sa att "vi kan inte såga benet av en olympisk silvermedaljör".
Peter Norman blev 64 år. Bland dem som var med och bar kistan vid begravningen för någon vecka sedan fanns också Tommie Smith och John Carlos.
Tiden 20.06 från just 200-metersloppet i Mexico City 1968 är fortfarande australiensiskt nationsrekord. Men det är inte det enda Peter Norman förtjänar att bli ihågkommen för.