Efter en utdragen debatt röstade Vänsterpartiets kongress på torsdagskvällen för status quo. Det blev ingen språkrörsmodell, och därmed var partiledarvalet i princip avgjort - förhandsfavoriten och valberedningsförslaget Jonas Sjöstedt skulle ta över efter Lars Ohly. På fredagen vann han mycket riktigt, med 179 röster mot Rosanna Dinamarcas 39.
Vänsterpartisterna har anledning att fira. Jonas Sjöstedt är skarp, och till skillnad från sin företrädare ger han intryck av att förstå sitt partis utmaningar. Men i likhet med Lars Ohly har han uppenbara trovärdighetsproblem. Lars Ohlys dotter valde en friskola, men själv vill den gamle kommunisten förvägra människor rätten att välja skola. Jonas Sjöstedt, boendes på fashionabla Karlavägen, gnällde i torsdagens Aftonbladet över hur trist det är att leva på Östermalm. "Jag hade hellre bott någon annanstans", sade Sjöstedt, som säger sig hoppas att familjen ska kunna flytta till en annan stadsdel så småningom.
Detta från en man med en månadsinkomst på 57 000 kronor. Skälet till att familjen bor på Östermalm - i en trea på 83 kvadratmeter för under 7000 kronor i månaden - är att Sjöstedts fru hyr lägenhet genom UD. Det är naturligtvis inget tvång. Vill Jonas Sjöstedt flytta kan han ställa sig i bostadskö, eller köpa en bostadsrätt.
Men Sjöstedt gnäller naturligtvis inte över den prisvärda Östermalmstrean för att han drömmer om betongförorten, utan för att han förväntas göra det. En vänsterledare måste leva som han lär, eller snarare urskulda det faktum att han inte gör det.
När Jonas Sjöstedt bodde i New York, där hans fru arbetade som diplomat, levde han i en trendig del av Brooklyn. Även i detta fall hade Sjöstedt, om han hade velat det, kunnat leta rätt på och hyra en bostad i mer revolutionärt korrekta klasskampskvarter. Men varför skulle han göra det?
De allra flesta människor vill bo i trygga och trevliga områden, och är villiga att arbeta hårt för att kunna placera sig och sina barn där. Den drivkraften, att tjäna pengar, att köpa ett hus, att byta bil till en nyare årsmodell - är anledningen till att marknadsekonomiska system fungerar, och att socialistiska inte gör det.
Socialismen går på tvärs med flertalet människors mest grundläggande instinkter. Jonas Sjöstedt kan säkert locka missnöjda vänsterväljare från Håkan Juholts söndertrasade socialdemokrati. Kanske kan han också bjuda alliansen en utmaning i debatten - och det vore välkommet, för Sverige behöver en politisk opposition.
Men merparten av svenska folket gillar valfrihet i skola, vård och omsorg. De gillar marknadsekonomi och fri handel, och de gillar att ansträngning lönar sig. Tiden har sprungit ifrån Vänsterpartiets världsbild, och det kan inte ens den skicklige Sjöstedt ändra på.