Det är dags att åter bryta kräftgången
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I en tid då vi går in i ett intensivt skede i debatten om vår framtida skolorganisation så finns all anledning att se på befolkningsstatistiken. Visserligen är den i sin nuvarande presentation inte fördelad i åldersgrupper, och alltså ser vi inte var barnfamiljerna väljer att bo. Men ändå måste man kunna dra slutsatser av att befolkningsökning ser vi bara i 17 av Gotlands numera 55 församlingar, och den är koncentrerad till Visbys närområde. Däremot har tätorten Visby minskat med tre personer.
Mönstret framstår alltså tydligt och nu faller det på kommunmajoriteten att vända den negativa trenden. Från 1995 har den varit nedåtgående så när som på tre år, -01, -03 och -04. Innan 1995 var det en ständig uppgång med endast ett undantag, 1984. Annars ökade vi på 23 år från 53 720 till 58 237. Fjolårssiffrorna är jämförbara med tidigt 90-tal.
Det kan knappast ha undgått någon att den nu sittande majoriteten har som huvudmål att få fler människor att bosätta sig på Gotland och skulle inte 2010 års siffror vara högre än de som nu anges för 2006 så kan det inte ses som annat än ett misslyckande. Då har vi inte lyckats med att få folk att inse fördelarna med Gotland och få dem att verka och bo här.
Ett mönster som framstår i 2006 års siffror är att själva tätorterna minskar, med undantag av Havdhem och Västerhejde, där i det sistnämnda fallet ökningen på 108 personer till största delen ligger i Vibble samhälle. Annars har Visby, Slite, Fårösund, Klinte, Hemse och Roma (i alla fall om man räknar in Björke som utgör en del av själva samhället) alla minskat i varierande omfattning.
Folkmängden knyts till församlingarna, trots att folkbokföringen överförts till andra delar i samhället. Av Gotlands 93 socknar finns nu 55 församlingar och eftersom den här omvandlingen sker efterhand så är inte alla jämförelsesiffror helt rättvisande. Jag kan exempelvis tänka mig att Väskindes ökning under 2006 till stor del ligger på Visbys kranssocknar och att vi förmodligen har en nedgång i socknarna längre från Visby. Av socknarna som gränsar till Visby och fortfarande är egna församlingar är det bara Endre som visar minussiffror.
Nu gäller det att analysera de siffror som presenterats mera noggrant, och bland annat bör de som har att arbeta med den framtida organisationen av grundskolan att bryta ner det i åldersgrupper. Det räcker inte med den grovhuggna statistik som Statistiska Centralbyrån (SCB) presenterade i går att av Gotlands befolkning är 20,5 procent i åldersgruppen upp till och med 17 år, 60,6 procent ryms i spannet 18-64 år och 18,9 procent är 65 år och äldre.