Det är en het sommar
Foto: Pål Sommelius/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Som ett tecken på global uppvärmning är dock några få svenska sommarveckor inte mycket till bevis. Men det finns andra data. Det amerikanska National Oceanic and Atmospheric Administration, NOAA, samlar in väderdata från hela världen och redovisar dem varje månad. Den senaste redovisningen visar att juni 2010 var den varmaste juni i mätningarnas historia när det gäller den globala temperaturen på land och vid havsytan. Juni var för övrigt den fjärde månaden i rad med rekordtemperaturer - även mars, april och maj slog globala värmerekord. Juni var också den 304:e månaden i rad med en temperatur över genomsnittet för nittonhundratalet.
Detta är tydliga bevis på att temperaturen på vårt gemensamma jordklot håller på att stiga.
Sommarvärme eller inte - förhoppningsvis inser allt fler, också utanför Sveriges gränser, att den globala uppvärmningen är på riktigt och att det behövs en politik för att möta den. Det finns tecken på det. Nyligen skrev miljö- och klimatministrarna från tre stora EU-länder, Storbritanniens Chris Huhne, Tysklands Norbert Röttgen och Frankrikes Jean-Louis Borloo, i Financial Times att de ansåg att den Europeiska Unionen borde höja sin målsättning för minskning av växthusgaser. I stället för minus 20 procent till 2020, borde ambitionerna höjas till minus 30 procent till 2020. Bakgrunden till utspelet är att nya beräkningar visat att en reducering går att åstadkomma till lägre kostnad än tidigare beräknat.
De tre ser höjda målsättningar inte bara som en väg till minskade utsläpp, utan också till att stärka möjligheterna för industrin i EU att konkurrera i en framtid där det kommer att ställas tuffare miljökrav, inte minst på utsläpp av växthusgaser. Trots att det inte blev någon global uppgörelse på toppmötet i Köpenhamn, menar de tre ministrarna att politiken i bland annat Kina, Indien och USA har ändrats i praktiken.
Utspelet kritiseras dock av delar av näringslivet, som anser att den minskning av utsläppen som skett på grund av den ekonomiska krisen inte ska tas som intäkt för att det blivit enklare att uppnå målen.
Sverige har redan idag en politik som är anpassad för ett mer ambitiöst mål. Den svenska regeringens mål om att minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent fram till 2020 är bland de mest ambitiösa i Europa och gör att Sverige är väl rustat för en minskning av utsläppen på EU-nivå på 30 procent. Den avgörande frågan för Sverige är förhandlingstaktisk, snarare än praktisk. Kan det faktum att EU avvaktar med att officiellt höja ambitionen, få andra länder att gå med på att höja sina ambitioner? Det lyckades inte i Köpenhamn, men kan kanske fungera i Cancun.