Förstatliga skolan eller inte, det är frågan för dagen. Låt oss hoppas att diskussionen inte fastnar där. Är det något vi kan lära av historien är det att snabba och omfattande reformer inom skolan inte är någon bra idé.
Det finns några saker att hålla i minnet nu när kommunaliseringsutredningen (SoU 2014:5) redovisats.
Skolans innehåll är redan styrt av staten i form av läroplaner. Staten sköter lärarutbildningen och utfärdar legitimationer.
Många lärare drömmer om högre löner med statligt huvudmannaskap. Jag minns från min skoltid två stora lärarstrejker då lärarna stred för högre löner. Då var staten huvudman. Efter kommunaliseringen blev det faktiskt ett lyft om än kortvarigt. Sedan har lärarlönerna halkat efter i förhållande till andra grupper och länder. Hur det varit med en statlig skola vet vi inte. I Finland som ofta framhålls som föredöme är skolan kommunal.
Kommunaliseringen genomfördes samtidigt med 90-talskrisen. Den var inte så internationellt omfattande som den kris vi nu upplever effekterna av men drabbade Sverige betydligt hårdare. Det blev en olycklig kombination av reform och besparing.
Kommunaliseringen följdes av ett regimskifte. Som utredningen visat avvecklade eller ändrade den nya borgerliga regeringen de styrinstrument som enligt S-regeringen skulle komplettera det ökade kommunala ansvaret. Det handlade om tillsyn, meriter vid tjänstetillsättning, målformulering, uppföljning och utvärdering, lärarutbildning, fortbildning och specialdestinerade statsbidrag. Därmed genomfördes inte reformen på det sätt det var tänkt. Decentraliseringen blev större än avsett, som utredaren Leif Levin uttrycker det.
Nära i tiden kom också en rad andra reformer på skolområdet som ny lärarutbildning och ny gymnasieskola. Nya abstraktare system för betygssättning och resultatstyrning komplicerade tillvaron för lärare och skolledare och krävde mer resurser än beräknat. Per-Arne Andersson, SKL:s representant i utredningens referensgrupp, pekar på andra faktorer som påverkat skolan sedan 90-talets början som digitalisering, globalisering och mångfald.
Ovanpå detta kom friskolereform och skolval. Det skedde ännu snabbare och utan konsekvensanalys. ”Valfrihetsreformen har försvårat kommunernas likvärdighetsuppdrag” konstaterar Leif Levin.
Den gotländska skolstrukturen är ett resultat av lokala politikers ställningstaganden. Att det sköts bättre från central nivå är knappast troligt. Men skolans problem är mer komplicerade än så.
Så ha inte för bråttom ner i skyttegravarna för en strid om huvudmannaskapet. Skolan är för viktig för det.