Det är inte klasskamp vi behöver nu
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är just nu 20 år sedan Tyskland återförenades. Jag har en gång stått på östsidan av Brandenburger Tor tillsammans med några östtyskar. Tyckte mig känna förnedringen i detta att stå i sin egen stad, men vara förbjuden att gå över till andra sidan gatan. Muren föll för 21 år sedan, men så lätt utplånas inte årtionden av förtryck och förnedring.
De forna östtyskarna
Att återförena Tyskland, det är det viktigaste som hänt i vår världsdel efter kriget. Det gjorde den Europeiska Unionen möjlig. Västtyskland tog på sig en gigantisk börda, och klarade av den. Men spåren av förfall och efterblivenhet syns ännu. I gamla östtyska städer står förfallna hus kvar bland alla som rustats upp. I folkets sinne finns bitterheten kvar. De forna östtyskarna har alltjämt lägre löner, sämre levnadsstandard än tyskarna i väst.
För några år sedan var jag i Lettland några veckor. Blev bekant med en man som jag kunde prata med, båda på dålig tyska. Han lät mig ana något hur det var att leva i en socialistisk stat. Varje människa är ständigt övervakad, in i privatlivet. För att känna något slags självrespekt måste du gå bakom ryggen, leva ett förljuget liv. Hur kan man plötsligt bli demokrat, när man aldrig fått ta ansvar. Under mellankrigstiden hade de baltiska staterna samma utveckling som vi och Finland. Men för dem stoppades allt upp av ockupation och kommunism.
Ta från de rika och ge till de fattiga! Så gjorde alla socialistiska stater, tills det inte fanns mer att ta och inte heller mer att ge. Alla var lika fattiga. Länge trodde nog jag också att Marx stora paroll var något gott. "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov." Men tänk ett varv till!
Det krävs en diktator
För att genomföra denna omfördelning krävs en överhet, en diktator brukar det bli, som kontrollerar alla landets tillgångar. Han har makt att ta från vem han vill och ge åt vem han vill. Blir det bra ens om vi förutsätter en "god" diktator? Vem vill arbeta, vem vill anstränga sig, om allt han åstadkommit kan tas ifrån honom när som helst. Därför att någon annan anses behöva det bättre. Förfallet i forna Östtyskland har en förklaring. Europeisk kultur har en sund kärna, med rötter i kristendomens jämlikhetstanke, i renässansens återupplivande av de antika idealen, i upplysningens frigörelse av tankar och initiativkraft.
För att komma vidare har var och en av dessa måst rensa ut en massa gammal bråte. Det gäller för oss också. Men inte genom att sopa under mattan. Väljarna har visat att de inte ville ha en före detta kommunist i Sveriges regering. Somliga vill inte ha miljöpartister heller. Visa då, att de gröna idéerna skadat någon människa någonstans!
Det gemensamma bästa
"Socialismen fungerar inte. Punkt." Så lär den tyske författaren Enzensberger ha uttryckt saken. Det är dags för svensk socialdemokrati också att begrunda sitt idéarv.
Vad är sunt i vår utveckling? Vad förtjänar att byggas vidare? Och vad måste rensas ut därför att det bara tjänar vissa gruppers, vissa personers lust att utöva makt och förtrycka andra. De stora utmaningarna nu finns i klimathotet, vårt sanslösa överutnyttjande av jordens resurser.
Det är inte klasskamp vi behöver, den river sönder samhällen. Vi behöver politiker som klarar att sätta emot starka grupper och stå för det gemensamma bästa.