Rut-avdraget kostade staten 5,4 miljarder kronor under 2019, enligt en rapport som Riksrevisionens släppte i går. Är det värt det?
Det tycker jag absolut att det borde vara, även om jag inte själv varit bra på att utnyttja möjligheten. Rut-jobben kan innebära en väg in på arbetsmarknaden för de i dag tyvärr alltför stora grupper som har svårt att hitta jobb som de är kvalificerade för. De kan jobba, betala skatt och bli en del av de trygghetssystem som bygger på att man har en anställning. De som nyttjar Rut-tjänster kan dessutom skruva upp sina egna professionella ambitioner, vilket också bidrar till samhällsutvecklingen och statskassan.
Men det finns ett aber. Eftersom vi ställer alltför låga krav på de jobb som kan motivera arbetskraftsinvandring, så har Rut-jobben i rätt hög utsträckning inte gått till dem som har det svårt på den svenska arbetsmarknaden. Enligt Riksrevisionen har en tredjedel av jobben i Rut-branscherna gått arbetskraftsinvandrare. De är av naturliga skäl ofta lågkvalficerade. Det är samhällsekonomiskt vansinne.
Ändå händer ingenting för att stoppa denna utveckling. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har alla tagit ställning för att något måste göras åt arbetskraftsinvandringen. De har dessutom presenterat egna förslag på hur detta skulle kunna göras. Men den handlingsförlamade regeringen och dess stödpartier förblir passiva. De är inbegripna i fruktlösa interna förhandlingar om en stor skattereform och medan vi väntar på ett resultat som kanske aldrig kommer så får arbetskraftsinvandringen fortsätta under det existerande regelverket.
Hur dåligt går förhandlingarna mellan regeringspartierna och stödpartierna – numera kända som partierna bakom den beryktade Januariöverenskommelsen? Tja, i går i Expressen avfärdade finansminister Magdalena Andersson (S) Liberalernas förhandlingsposition som "tönterier om att det handlar om sänkt skatt på jobb och företagande". Och efter fem år på jobbet skyllde nyligen statsminister Stefan Löfven det växande antalet brutala och förnedrande ungdomsrån på den borgerliga regeringens jobbskatteavdrag.
Ska detta vara debattnivån mellan samarbetande partier? Ska detta samarbete klara av att ta itu med problemen i ett land som numera har Europas lägsta tillväxt, bland de högsta arbetslöshetssiffrorna och svåra integrationsproblem efter flera decennier av större flyktingmottagande än vi klarat att hantera på ett bra sätt?
Sverige behöver en ny regering.